Carel Weeber
Carel Weeber | ||
---|---|---|
![]() | ||
Carel Weeber na 1983
| ||
Informacion basico | ||
Nomber completo | Carlos José Maria Weeber | |
Nacemento | 3 di desèmber 1937 Nijmegen | |
Fayecimento | 2 di febrüari 2025 Leuven | |
Luga di descanso | Kòrsou, Kòrsou | |
Residencia | ![]() | |
Informacion profesional | ||
Ofishi | arkitekto | |
Luga di ofishi | Amsterdam | |
Conoci pa | De Peperklip (1982), Zwarte Madonna (1985) | |
Obra | ||
Obra notabel | De Peperklip, Spijkenisse Centrum | |
Otro informacion | ||
Distincion | Kabayero den Orden di Leon Hulandes (1996) | |
Imagennan riba ![]() | ||
[Edita Wikidata] · [Manual] |
Carlos José Maria (Carel) Weeber (☆ 3 di desèmber 1937 na Nijmegen – † 2 di febrüari 2025 na Leuven, Bélgika) tabata un arkitekto, profesor i publisista di Kòrsou.
Biografia
[editá | editá fuente]Carel Weeber a nasé na Hulanda, komo yu di un tata di Kòrsou i un mama hulandes. Su tata, Leon Antonio Luis Weeber (1910-1989), tabata hues i a fungi komo presidente di Korte Marsial i Korte di Hustisia di Antias Hulandes. Komo yu mayó el a wòrdu sigui pa tres ruman muhé i dos ruman hòmber. Den su promé aña di bida e famia a muda bek pa Kòrsou. Despues di a optené su HBS-b diploma na Radulphus College na 1955, el a regresá Hulanda pa kontinua su estudio den arkitektura na Universidat di Teknologia di Delft. Na 1966, poko despues di a termina su estudio, el a gana e 'Premio di Roma' pa arkitektura ku un plan pa un "Centraal Station" nobo na Amsterdam. Un di su promé obranan tabata un kas di fakansi na Veere pa un miembro di famia na 1969.
Na Kòrsou el a bira konosí pa diseñonan arkitektóniko ku tabata hasi uso di e fluho di biento pa refreska en bes di airco. Den añanan 1960, Weeber a tuma parti na un kompetensia pa diseñá un misa nobo na Brievengat, kual el a gana. Sinembargo debi na sierto manipulashonnan e konstrukshon di e diseño ganadó aki no a sigui, i na su lugá a skoge un diseño di e bufete di arkitekto Zingel & Broos.[1]
Di 1970 te 2003 e tabata profesor na e fakultat di arkitektura di Universidat di Teknologia di Delft. Na mes momento el a traha komo arkitekto i pa algun tempu bou di su mes nòmber. Na e paviljoen hulandes na e World Expo 1970 na Osaka el a kolabora ku J.B. Bakema di e bufete di arkitektura Van den Broek i Bakema. Entre 1977 i 1988 e tabata asosiá ku e firma di arkitektura di Jan Hoogstad c.s. Despues el a funda Architecten Cie huntu ku Jan Dirk Peereboom Voller, Pi de Bruijn i Frits van Dongen. Na fin di añanan 1970 el a diseñá un hospital pa Nort Vietnam ku a wòrdu kompletamente prefabriká na Hulanda, mandá pa Nort Vietnam, i asamblá einan. Despues, dos hospital mas a sigui na Guinea-Bissau i Tanzania.
Weeber tabata un arkitekto influyente i kontroversial. Pa sinku dékada, el a laga su marka komo un lider di pensamentu riba tema i dilemanan nobo den e mundu di arkitektura, konstrukshon, bibienda i bibienda sosial.[2] E tabata konosí pa su aktitut krítiko, entre otro pa ku e trend den arkitektura hulandes na final di añanan 1970 di konstruí kasnan chikí, ku el a yama Nieuwe Truttigheid. Komo reakshon, el a diseñá vários edifisio kolosal, inkluyendo De Peperklip (1982) na Rotterdam i Zwarte Madonna (1985) na Den Haag, e último aki a wòrdu desmantelá na 2007.
E tabata presidente di e Federashon di Arkitektonan di Hulanda (BNA) di 1993 pa 1998.
-
De Zwarte Madonna
-
De Peperklip
-
Stashon di metro Spijkenisse
Na 2005 Weeber ta bolbe Kòrsou, kaminda el a diseñá su propio kas, un edifisio kolorido sin bentana, pero ku aperturanan den e fachada pa ventilashon natural. Un dak diki isolá ta tene e kalor afó, awa di áwaseru ta wòrdu rekohé den un baki. Basá riba e prinsipionan sostenibel aki, el a konstruí posteriormente multiple kas, un ofisina i un kas di ansiano.[3] Desde 2012 e tabata miembro i presidente di direktiva di fundashon Museo di Kòrsou.
Entre 1970 i 2003 e tabata kasá ku Christina Baronesa Collot d’Escury, yu muhé di un embahador hulandes i desendiente di e famia Collot d’Escury. El a fayesé dia 2 di febrüari 2025 na edat di 87 aña. E tabata sufri di malesa di Alzheimer.[4][5]
Premio i honor
[editá | editá fuente]Weeber a risibí vários premio, entre otro Premio di Roma (1966), Premio Beton, Premio Sikkens (1983), Premio Rotterdam-Maaskant (2006) i Premio Nashonal di Staal (1986) pa e stashon di metro na Spijkenisse.[6] Na 1996 el a keda nombrá kabayero (ridder) den Orden di Leon Hulandes. E tabata miembro honorario di Federashon di Arkitekto di Alemania i Federashon di Arkitekto di Hulanda. Su archivo ta alohá den Het Nieuwe Instituut, un museo pa arkitektura, diseño i kultura digital na Rotterdam.[6] Na AFFR (Architecture Film Festival Rotterdam) di oktober 2025 lo presenta e dokumental The World according to Weeber tokante su bida i obranan.[7]
Literatura
[editá | editá fuente]- Wouter Vanstiphout (2024), Autonoom: 100% Carel Weeber, Maas Lawrence, Rotterdam
Fuente, nota i/òf referensia
|