Usuario:Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao
Pending: Playanan di Kòrsou - Tragalus - Salario minimo - Florin karibense (aanvulling) - Yudansa pa desaroyo - Michelangelo Winklaar - PDVSA (aanvulling) - Antilliaanse Verffabriek - Francio Guadeloupe - Tula (aanvulling) - Medardo de Marchena (aanvulling) - Damen Shiprepair Curacao
| Caribiana/Sandbox | ||
|---|---|---|
Starlink ta un ret di komunikashon via satélite den órbita abou di planeta Tera di e kompania aerospasial merikano SpaceX. E ta proveé akseso na internet di banda hancho (broadband) pa usuarionan rònt mundu.
Starlink a kuminsá ofresé servisio komersial na Merka na 2020 i a amplia su kobertura internashonal durante e añanan ku a sigui. Pa yüni 2026, Starlink tabatin mas ku 12 mion usuario rònt mundu.[1]
Desaroyo
[editá | editá fuente]E satélitenan di Starlink ta wòrdu desaroyá, fabriká i operá pa SpaceX na su instalashon na Redmond, Washington.[2] E desaroyo di e sistema a kuminsá na 2015, i e promé prototiponan di satélite a wòrdu lansá dia 22 di febrüari 2018.[3][4] Na mei 2018, SpaceX a kalkulá ku e gastu pa diseñá, konstruí i desplegá e konstelashon di Starlink por lo ménos lo alkansá US$10 bion.[5]
Starlink ta usa un ret di satélite den órbita rònt di planeta Tera, konosí na inglés komo Low Earth Orbit (LEO). E ret a bira un parti importante di e negoshi di SpaceX. Pa fin di 2025, Starlink a generá aproksimadamente US$11,4 bion na entrada i US$4,4 bion di ganashi operashonal.[1]
Ret di satélite
[editá | editá fuente]Starlink ta konsistí di un konstelashon grandi di satélite den e órbita abou di planeta Tera. Na fin di yüli 2026, e sistema tabatin 10.876 satélite den órbita, loke a hasi SpaceX e operadó di satélite mas grandi na mundu.[6]
E outoridat regulatorio merikano, Federal Communications Commission (FCC), a otorgá pèrmit pa e operashon di 19.427 satélite Starlink. Ademas, te ku fin di 2022, SpaceX a presentá un solisitut pa lisensia pa 22.488 satélite adishonal.[7][8] E kantidatnan aki ta ilustrá e eskala di e proyekto, ku ta muchu mas grandi ku e kantidat di satélite lansá durante e promé seis dékada di e era espasial.[9][10]
E konstelashon grandi a trese preokupashon entre astrónomo i otro investigadónan. E lus reflehá pa e satélitenan por interferí ku opservashonnan astronómiko, miéntras ku e oumento di opheto den órbita ta kontribuí na preokupashon tokante kongestion orbital i e riesgo di bòksmentu den órbita.[11]
Servisio
[editá | editá fuente]Starlink ta ofresé su servisio via un antena di satélite ku ta konektá ku e ret di satélite i e aparato di e kliente. E sistema ta permití akseso na internet sin e nesesidat di un konekshon físiko via kabel te na e edifisio di kada kliente.
Internet via satélite ta un alternativa pa habitante i negoshi den áreanan kaminda konekshon via kabel òf otro infrastruktura di telekomunikashon ta limitá òf no ta disponibel. E por fungi tambe komo un alternativa durante interupshon di otro servisio di telekomunikashon. Esaki ta relevante pa islanan chikí i áreanan alehá, kaminda konstrukshon di infrastruktura terestre por rekerí invershonnan grandi.[12]
Ademas di su uso residensial i komersial, Starlink ta proveé konektividat durante buelo pa diferente kompania di aviashon. Pa aplikashonnan gubernamental i di seguridat nashonal, SpaceX a desaroyá Starshield, un servisio basá riba e teknologia di Starlink.[13] E ret di Starlink ta wòrdu usá tambe den e guera entre Rusia i Ukrania.[14]
Servisio na Kòrsou
[editá | editá fuente]Dia 7 di òktober 2026, gobièrnu di Kòrsou a otorgá un konseshon pa e servisio di internet via satélite di Starlink. E outorisashon ta amplia e kantidat di proveedónan di internet ku por ofresé servisio lokalmente.[15]
Kategoria:Telekomunikashon Kategoria:Kòrsou
| Fuente, nota i/òf referensia |
==
[editá | editá fuente]Starlink tambe ta proveé akseso na internèt durante buelo pa numeroso kompania di aviashon. Starlink ta konta pa aproksimadamente 75% di tur satélite maniobrabel aktivo den órbita di Tera i tabatin mas ku 12 mion suskritor te ku yüni 2026.[1][3]
Na mei 2018, SpaceX a kalkulá e gastu di diseñá, konstruí i desplegá e konstelashon na por lo ménos US$10 bion.[7] Pa fin di 2025, Starlink a bira e segmento komersial mas grandi di SpaceX, generando $11.4 bion na entrada i $4.4 bion na entrada operashonal.[1]
Ademas di servisio di banda amplio sivil, Starlink ta wòrdu usá tambe pa komunikashon di gobièrnu i militar, inkluyendo notablemente den e guera Ruso-Ukraniano.[8] Su konstelashon grandi di satélite a wòrdu kritiká pa astrónomonan pa oumento di polushon di lus i kongestion orbital.[2]
Ku 10.876 satélite Starlink den e órbita di Tera (te na fin di yüli 2026), SpaceX ta di leu e operadó di satélite mas grandi na mundu.[3] E outoridat relevante di Merka, FCC, a otorgá pèrmit pa e operashon di un total di 19.427 satélite Starlink, miéntras ku SpaceX a apliká pa lisensia pa 22.488 satélite adishonal (te na fin di 2022).[4][5] Kombiná, e sifra aki ta sinku biaha e kantidat total di satélite lansa entre 1957 (Sputnik 1) i 2019.[6][7]
Satélitenan di Starlink ta wòrdu desaroyá, fabriká i operá pa un instalashon di SpaceX na Redmond, Washington.[8]
Servisio na Kòrsou
[editá | editá fuente]Dia 7 di òktober 2026, gobièrnu di Kòrsou a otorgá un konseshon pa e servisio di internet via satélite di Starlink. E outorisashon ta amplia e kantidat di proveedónan di internet ku por ofresé servisio na e isla.[9]
Internet via satélite por ofresé un alternativa pa habitante i negoshi den áreanan kaminda konekshon via kabel òf otro infrastruktura ta limitá. E por fungi tambe komo un alternativa durante interupshon di otro servisio di telecomunikashon. Esaki ta relevante pa islanan chikí i áreanan alehá, kaminda konstrukshon di infrastruktura terrestre por rekerí invershonnan grandi.[10]
Starlink ta un ret di satélite operá pa e kompania aerospasial merikano SpaceX. E ta proveé akseso na internet na Merka for di 2020 i mundialmente for di 2023. Starlink su servisio prinsipal ta enserá proveé akseso na internet ku un latensia eksepshonalmente abou i sirbi áreanan ku anteriormente no tabatin konektividat di internet òf tabatin servisio inadekuá.
korsou
[editá | editá fuente]- Dia 7 di òktober 2026 gobièrnu di Kòrsou a otorgá un konseshon na e servisio di internèt via satélite. Pa residentenan di Kòrsou, esaki ta nifiká un rango mas amplio di proveedónan di internèt, akseso na internèt den áreanan difísil pa alkansá, un alternativa durante interupshon, i oportunidatnan nobo pa negoshinan.[11]
- Dia 7 di òktober gobièrnu di Kòrsou a otorgá lisensia na un servisio di internèt via satélite. Pa residentenan di Kòrsou, esaki ta nifiká un rango mas amplio di proveedónan di internèt, akseso na internèt den áreanan difísil pa alkansá, un alternativa durante interupshon di servisio, i oportunidatnan nobo pa negoshinan.
Islanan mas chikí, en partikular, ta mira bentahanan den internèt via satélite, ya ku e ta pèrmití suministro di internèt mas rápido sin e nesesidat di invershonnan grandi den kabel i torennan di transmishon. Usuarionan ta rekerí simplemente un antena di satélite.[12]
Starlink ta un ret di satélite den órbita abou di Tera, operá pa e kompania aerospasial merikano SpaceX. E sistema ta proveé akseso na internet via satélite i ta dirigí su servisio prinsipalmente na usuarionan den áreanan kaminda e konekshon via kabel òf otro infrastruktura di telecomunikashon ta limitá òf no ta disponibel. Starlink a kuminsá ofresé servisio komersial na Merka na 2020 i a ekspandé su kobertura internacional durante e añanan siguiente, inkluyendo servisio mundial na 2023.13
E sistema ta ofresé internet di banda amplio ku latensia relativamente abou. Ademas di su uso residencial i komersial, Starlink ta proveé konektividat durante buelo pa diferente kompania di aviashon. E servisio ta wòrdu usá tambe pa komunikashon gubernamental i militar, inkluyendo durante e guera entre Rusia i Ukrania.[8]
Desaroyo i ekspanshon
SpaceX a kalkulá na mei 2018 ku e gastu pa diseñá, konstruí i desplegá e konstelashon di Starlink lo por alkansá por lo ménos US$10 bion.[7] E sistema a bira un parti importante di e negoshi di SpaceX. Pa fin di 2025, Starlink a generá aproksimadamente US$11,4 bion na entrada i US$4,4 bion na entrada operashonal.1
E satélitenan di Starlink ta wòrdu desaroyá, fabriká i operá pa SpaceX na su instalashon na Redmond, Washington.8
Konstelashon di satélite
Starlink ta konsistí di un konstelashon grandi di satélite den órbita abou di Tera. Na fin di yüli 2026, e sistema tabatin 10.876 satélite den órbita, loke a hasi SpaceX e operadó di satélite mas grandi na mundu.3
E outoridat regulatorio merikano, e Federal Communications Commission (FCC), a otorgá pèrmit pa e operashon di un total di 19.427 satélite Starlink. Ademas, te na fin di 2022, SpaceX a presentá solisitut pa lisensia pa 22.488 satélite adishonal.45 E kantidatnan aki ta ilustrá e eskala di e proyekto, ku ta muchu mas grandi ku e kantidat di satélite lansá durante e promé seis dékadanan di era espacial.67
E konstelashon grandi a trese preokupashon entre astrónomo i otro investigadónan. E lus reflehá pa e satélitenan por interferí ku observashonnan astronómiko, miéntras ku e oumento di objetonan den órbita ta kontribuí na preokupashon tokante kongestion orbital i e riesgo di kolishon.2
Servisio na Kòrsou Dia 7 di òktober 2026, gobièrnu di Kòrsou a otorgá un konseshon pa e servisio di internet via satélite di Starlink.9 E autorizashon ta amplia e kantidat di proveedónan di internet ku por ofresé servisio na e isla.
Internet via satélite por ofresé un alternativa pa habitantenan i negoshinan den áreanan kaminda konekshon via kabel òf otro infrastruktura ta limitá. E por fungi tambe komo un alternativa durante interupshon di otro servisio di telecomunikashon. Esaki ta relevante pa islanan chikí i áreanan alehá, kaminda konstrukshon di infrastruktura terrestre por rekerí invershonnan grandi.10
Kanalnan di distribushon i suskripshon
Starlink ta ofresé su servisio via antena di satélite ku ta konektá ku e ret di satélite i e aparato di usadó. E sistema ta permití akseso na internet sin e nesesidat di un konekshon físiko via kabel te na e edifisio di kada kliente.
Te ku yüni 2026, Starlink tabatin mas ku 12 mion suskritor na mundu.1
en.wiki:Starlink Services, LLC ta un supsidiario di telekomunikashon di e kompania merikano di buelo espasial SpaceX,[2] ku ta proveé servisio di Internet di banda amplio den aproksimadamente 160 pais i teritorio.[3][4] E tambe tin komo meta pa proveé banda amplio mobil global.[5] SpaceX a kuminsá lansa satélitenan Starlink na 2019. Te ku yüni 2026, e ret tabata konsistí di aproksimadamente 10.413 satélite (10.397 operashonal)[6] den órbita abou di Tera (LEO) ku ta komuniká ku terminalnan di usuario i stashonnan di tera di porta ku ta konektá e konstelashon di tera na infrastruktura di internèt. Starlink tambe ta proveé akseso na internèt durante buelo pa numeroso kompania di aviashon. Starlink ta konta pa aproksimadamente 75% di tur satélite maniobrabel aktivo den órbita di Tera i tabatin mas ku 12 mion suskritor te ku yüni 2026.[1][3]
Na mei 2018, SpaceX a kalkulá e gastu di diseñá, konstruí i desplegá e konstelashon na por lo ménos US$10 bion.[7] Pa fin di 2025, Starlink a bira e segmento di negoshi mas grandi di SpaceX, generando $11.4 bion na entrada i $4.4 bion na entrada operashonal.[1]
Ademas di servisio di banda amplio sivil, Starlink ta wòrdu usá tambe pa komunikashon di gobièrnu i militar, inkluyendo notablemente den e guera Ruso-Ukraniano.[8] Su konstelashon grandi di satélite a wòrdu kritiká pa astrónomonan pa oumento di polushon di lus i kongestion orbital.[9][10]
| Ofisina di Turismo di Kòrsou | ||
|---|---|---|
| Historia | ||
| Fundá | 1989 | |
| Originá | Curaçaos Toeristenbureau | |
| Struktura | ||
| Direktor | Muryad de Bruin | |
| Sede | Willemstad | |
| Pais | ||
| Tipo | organisacion publico independiente | |
| Wèpsait ofisial | ||
Ofisina di Turismo di Kòrsou òf Curaçao Tourism Board (CTB) ta e organisashon ofisial di merkadeo i maneho di destinashon públiko-privá (DMMO) di Kòrsou dentro di Reino Hulandes. Operando bou di e responsabilidat polítiko di e Ministerio di Desaroyo Ekonómiko (MEO), CTB ta ehekutá kampañanan di merkadeo di turismo internashonal, ta establesé kuadro di desaroyo di produkto sostenibel, ta manehá negosiashonnan di kapasidat di transporte aéreo, i ta supervisá inisiativanan di kresementu di kapital humano denter di e sektor di hospitalidat di e isla.[1]
Ofisina di Turismo (CTB) ta un Destination Marketing & Management Organization (DMMO) responsabel pa promové Kòrsou komo un destinashon turístiko den nos merkadonan di enfoke. Banda di esei CTB ta maneha e produkto turístiko lokal. CTB ta un fundashon (Curaçao Tourism Development Foundation) ku ta kai bou di Ministerio di Desaroyo Ekonómiko (MEO) i ta supsidiá dor di esaki pa asina e kumpli ku su funshonamentu diario. Komo fundashon, Ofisina di Turismo no por hasi ganashi den ningun forma, pues Ofisina di Turismo no ta bende produkto òf servisio.
E entidat hurídiko ku ta respaldá e operashonnan di e direktiva ta Fundashon Desaroyo di Turismo Kòrsou (CTDF). E CTB moderno ta fungi komo un arkitekto stratégiko, kambiando di un hunta di merkadeo di destinashon tradishonal pa un órgano di maneho amplio ku ta balansá metanan makroekonómiko ku e kapasidatnan di karga ambiental i sosial di e isla.[2]
Historia i evolushon
[editá | editá fuente]E orígen di promoshon di turismo institushonalisá na Kòrsou ta data for di kuminsamentu di siglo binti. Despues di e establesimentu di e refineria di zeta di Shell na 1915, e ekonomia di e isla a kambia drástikamente pa refinamentu industrial di petroli. Den e epoka ey, gruponan síviko i atministradónan kolonial a establesé komishonnan básiko di promoshon pa kultivá un merkado di rekreo suplementario, probechando di e arkitektura hulandes kolonial di e isla i e ambiente marino protehá. Na 1915 a forma The Curaçao Association for the Promotion of Foreign Visits, ku na 1955 a wòrdu remplasá pa e departamentu di gobièrnu insular, Curaçaos Toeristenbureau.
Segun ku e patronchinan industrial mundial a bai ta kambiando na fin di siglo 20, Gobièrnu di Kòrsou a buska diversifikashon ekonómiko struktural. Na 1989, estado a konsolidá su órganonan promoshonal deskonektá den Fundashon Desaroyo di Turismo Kòrsou (CTDF). Durante e dékadanan siguiente, e entidat aki a eskala su impakto internashonal, establesiendo ofisinanan regional dediká na Nort Amérika, Oropa Oksidental i Sur Amérika pa mitigá vulnerabilidat na kaida di merkado úniko.
Na aña 1915, Asociacion Curaçao a wordo funda cu e obhetivo pa promove e isla den exterior. Despues a pasa e responsabilidad aki pa Camara di Comercio y Industria. For di 1945 pa 1948, un representante nombrá na New York lo a informá na Kámara di Komersio i Industria tokante desaroyonan den eksterior ku tabatin influensia riba turismo na Kòrsou. Despues ku Gobièrnu di Kòrsou a aliviá Kámara di Komèrsio i Industria di su tareanan di promoshon di turismo, a lanta Komishon di Turismo Kòrsou (CTC). Na 1955, CTC na su turno a wòrdu remplasá pa Curaçao Tourist Bureau, ku a habri ofisinanan na Caracas, Venezuela na 1982, i Rotterdam, Hulanda, na 1984. Fundashon pa Desaroyo di Turismo Kòrsou (CTDF) a wòrdu fundá na 1989, i desde 2003 a sigui bou di e nòmber di Curacao Tourism Board (CTB).[3]
Te ku 1989, e aktividatnan turístiko na Kòrsou tabata reglá dor di un servisio gubernamental. Dia 23 di yanüari 1989 e gobièrnu di turno a tuma e desishon pa retirá polítika turístiko for di e esfera polítiko i pa pon’é den man di un fundashon spesial, yamá Curacao Tourism Development Foundation (CTDF). Pasobra Gobièrnu a mira e importansia di turismo pa desaroyo ekonomiko. CTDF ta e nòmber statutario, i Curacao Tourist Board (CTB) ta e ‘handelsnaam’ (nòmber komersial).
CTB ta dirigi pa un hunta di supervishon, ku ta formá dor di representantenan di gobièrnu, e sektor privá i tambe via sindikato, ku direktamente i indirektamente ta enbolbí den e turismo di Kòrsou. Konseho di Minister di Kòrsou ta nombra presidente di e hunta.[1]
Struktura i operashon
[editá | editá fuente]CTB ta strukturá komo un kuadro públiko-privá pa garantisá agilidat komersial miéntras ta mantené kumplimentu estrikto ku metanan ekonómiko nashonal.
E ta dirigi pa un hunta di supervishon, ku ta formá dor di representantenan di gobièrnu, e sektor privá i tambe via sindikato, ku direktamente i indirektamente ta enbolbí den e sektor di turismo di Kòrsou. Konseho di Minister ta nombra e presidente di e direktiva.
E organisashon ta operá bou di kuadro multi-anual delineá denter di e Plan Maestro Stratégiko di Turismo Nashonal. Su tareanan ta dividí den kuater área prinsipal:
- merkadeo mundial i posishonamentu di marka (brand positioning)
- konektividat aéreo i marítimo
- desaroyo di produkto i monitoreo di medio ambiente
- kapital humano i integrashon di komunidat
CTB ta kontrolá e promoshon mundial di e isla komo destinashon turístiko. Na aña 2023, mayoria turista a bini for di Hulanda. Pues Oropa tabata e merkado ku mas turista, di kua 36% tabata hulandes. Despues a sigui Nortamérika ku 29.8% di e totalidat di e turismo lokal, di kua e mayoria a bini for di Merka (24.2%). For di Suramérika a bini 18.3%, ku Colombia i Brazil komo e paisnan ku mas turista registrá na Korsou. Sobrá turistanan a bini for di Karibe; por ehèmpel Aruba i Jamaica.[1]
E presupuestonan operashonal, atministrativo i promoshonal internashonal di CTB ta wòrdu finansiá prinsipalmente a traves di un impuesto riba kamber di hotel dediká (logeerbelasting) ku ta wòrdu kobra riba akomodashonnan turístiko den henter e isla, suplementá pa supsidionan legislativo direkto destiná denter di e presupuesto nashonal.
CTB tin su sede sentral na Willemstad, Kòrsou. Ademas, e tin ofisinanan na Hulanda i Merka, i representantenan na Colombia, Brasil i Alemania.[3]
Referensia
|
Ofisina di Turismo di Kòrsou, konosí komo Curaçao Tourist Board (CTB), ta e organisashon responsabel pa merkadeo i maneho di Kòrsou komo destinashon turístiko. E ta fungi komo un organisashon di merkadeo i maneho di destinashon (DMMO) i ta promové Kòrsou den merkadonan turístiko internashonal, sostené e desaroyo di produkto turístiko i koordiná inisiativanan relashoná ku konektividat aéreo i desaroyo di kapital humano den e sektor di hospitalidat.1
E entidat hurídiko tras di e organisashon ta Fundashon Desaroyo di Turismo Kòrsou (Curaçao Tourism Development Foundation, CTDF). E fundashon ta kai bou di e Ministerio di Desaroyo Ekonómiko (MEO), ku ta finansia parti di su operashonnan pa e por kumpli ku su tareanan. Komo fundashon, CTDF no ta operá ku e meta di repartí ganashi. E organisashon tin su sede sentral na Willemstad i tin ofisinanan na Hulanda i Merka.13
Historia Fundashon Desaroyo di Turismo Kòrsou
E promoshon institushonal di turismo na Kòrsou a desaroyá durante siglo binti. Despues di e establesimentu di e refineria di Shell na 1915, refinamentu di petroli a bira un di e pilarnan prinsipal di e ekonomia di e isla. Den e konteksto aki, promoshon di turismo a surgi komo un di e posibilidatnan pa diversifiká e aktividat ekonómiko.
Te na 1989, e aktividatnan di promoshon turístiko tabata bou di un servisio gubernamental. Dia 23 di yanüari 1989, e Gobièrnu di Kòrsou a disidí pa pone e polítika di promoshon turístiko den man di un fundashon independiente di e servisio gubernamental. Asina a krea e Curaçao Tourism Development Foundation (CTDF). CTDF ta e nòmber hurídiko di e entidat, miéntras ku Curaçao Tourist Board (CTB) ta su nòmber komersial.1
Durante e añanan siguiente, CTB a amplia su aktividatnan di promoshon internashonal i a establesé ofisinanan regional pa atende merkadonan den Nortamérika, Europa i Suramérika.2
Struktura i gobernansa
CTB ta dirigí pa un hunta di supervishon ku ta inkluí representantenan di Gobièrnu, di sektor privá i di sindikatonan relashoná ku e turismo. E komposishon aki ta reflehá e partisipashon di diferente sektor den e maneho turístiko di Kòrsou. Konseho di Minister di Kòrsou ta nombra e presidente di e hunta.1
E organisashon ta traha riba promoshon di Kòrsou komo destinashon turístiko i riba e desaroyo di e sektor. Su aktividatnan ta inkluí:
merkadeo internashonal i posishonamentu di Kòrsou komo marka turístiko; konektividat aéreo i marítimo; desaroyo di produkto turístiko i monitoreo di e impakto riba medio ambiente; desaroyo di kapital humano i integrashon di komunidat den e sektor turístiko.12 Merkado turístiko
CTB ta koordiná e promoshon internashonal di Kòrsou i ta traha pa atraé bishitantenan for di diferente merkado. Segun sifranan pa 2023, Hulanda tabata e pais di orígen di e grupo mas grandi di turista, ku 36% di e total. Nortamérika tabata representá 29,8%, di kua 24,2% tabata turista for di Merka. Suramérika a kontribuí 18,3% di e total, ku Colombia i Brasil komo paisnan importante di orígen. E resto di e bishitantenan a bini, entre otro, for di otro destinashonnan den Karibe, manera Aruba i Jamaica.1
Finansiamentu
E gastunan operashonal, atministrativo i di promoshon internashonal di CTB ta wòrdu kubrí prinsipalmente ku ingresonan di un impuesto riba estadia den akomodashonnan turístiko, konosí na Hulandes komo logeerbelasting. E finansiamentu ta wòrdu suplementá ku supsidionan gubernamental inkluí den e presupuesto nashonal.1
Sede i ofisinanan CTB tin su sede sentral na Willemstad, Kòrsou, i ofisinanan na Hulanda i Merka.3
| The First Salute | ||
|---|---|---|
Andrew Doria ta risibí e promé saludo | ||
| Fecha | 16 di novèmber 1776 | |
The First Salute ta referí na e saludo di kañon ku a wòrdu lòs for di Fort Oranje na Sint Eustatius dia 16 di novèmber 1776, komo kontesta riba un saludo di e barku merikano Andrew Doria. Algun luna despues di e Deklarashon di Independensia di Merka, esaki a marka e promé rekonosementu di Merka dor di un poder stranhero. E suseso a wòrdu siguí pa e di kuater guera anglohulandes i e sakeo na gran eskala di Sint Eustatius.
Sentro di komersio
[editá | editá fuente]Pa meimei di siglo diesocho, tabatin mas ku setenta plantashi riba e isla unda hende sklabisá tabata traha. Un man yen di famianan riku tabata dominá; miéntras ku hopi biaha nan tabata pleita entre nan mes, nan tabata presentá un frente uní semper ora nan interesnan kompartí wòrdu menasá. E tempu ei, komersio mundial tabata strobá pa merkantilismo, un teoria ekonómiko ku tabata mira importashon komo perhudisial i eksportashon komo benefisioso.[1]
Na 1688, West Indische Compagnie (WIC) a outorisá komersio internashonal riba e isla di Karibe ku ta sometí na tarifanan abou di importashon i eksportashon. E komersio di katibu tabata relativamente signifikante te na 1730 pero a baha despues. Al kontrario, komersio di koffie, tabako i, riba tur kos, suku a oumentá. E merkansia aki a originá tantu for di e isla mes komo for di islanan ingles i franses den serkania. Komersio liber a wòrdu establesé formalmente na 1756. Komersio riba e isla a ekspandé rápidamente, enbolbiendo produktonan oropeo manera paña, papel, glas, produktonan di lechi i biña.[2] Alrededor di 1780, Benjamin Franklin, un di e fundadónan di Merka, a disidí di dirigí pòst?? pa Oropa via Sint Eustatius.[2][3] E komersio mas lukrativo tabata enserá armanan nesesario pa e gueranan entre nashonnan oropeo. Pa dos dékada, e isla a disfrutá di prosperidat sin presedente.[1]
Revolushon merikano
[editá | editá fuente]
Durante e Revolushon merikano, e británikonan a para e suministro di arma. Konsekuentemente, e komersio ilegal di arma a floresé riba e isla, ku ganashi riba polvo ku a alkansa te na shen porshento. Hopi biaha e depósitonan tabata asina yen ku mester a warda suku i katuna pafó.[1] E merikanonan a kumpra kasi mitar di tur nan armanan i munishon na Sint Eustatius. [3]
Gran Britania tabata furioso riba esaki. El a violá e akuerdonan hasí denter di e aliansa defensivo ku Repúblika di e Shete Hulanda Uni, ku a inkluí un provishon pa sosten mutuo si kualke di e dos partido wòrdu haña atake. Inisialmente e posishon na Den Haag tabata cu un lantamento colonial no ta cay bou di e alkanse di e tratado aki.
Sinembargo, bou di preshon, un prohibishon riba eksportashon pa e kolonianan merikano a wòrdu finalmente imponé. No obstante, Jan de Windt (1715–1755), e komandante di Sint Eustatius, no a enforsá e prohibishon riba e komersio lukrativo di arma, ni su susesor, Johannes de Graaff. De Graaff tabata e hòmber mas riku riba e isla, doño di dies plantashi, tres shen hende sklabisá, i diesseis barku merkantil.[1]
Diestres estado di Nort Amérika a deklará nan independensia for di Inglatera na 1776, i Sint Eustatius a bira e sentro pa kontrabanda di arma pa e nashon yòn ku awor ta nos gran aliado.[4]
The First Salute
[editá | editá fuente]Pa yüli 1776, diestres kolonia di Nort Amérika a firma e Deklarashon merikano di Independensia. Dia 16 di novèmber 1776, Andrew Doria a yega haf di Sint Eustatius pa tuma stòk di arma i munishon. E tabata e promé barku merikano pa drenta haf ku e bandera merikano nobo.[3] Gobernador De Graaff a ordená pa e barku wòrdu risibí ku pleno honor.[1] Despues ku Andrew Doria a tira un saludo den saludo, el a ordená pa debolbé esaki ku un saludo for di Fort Oranje. Unabes ku e barku a mara, el a organisá un resepshon na honor di e kapitan, invitando tur merikano riba e isla.[1] E merikanonan a konsiderá e saludo komo e promé rekonosementu di Merka dor di un poder stranhero.[3]
Reakshon for di London
[editá | editá fuente]Barkunan ingles tabata presente den haf ora ku e saludonan a wòrdu tirá. Nan a pisa anker i a nabegá pa e isla bisiña di St. Kitts pa informá tokante e insidente.[5] London a reakshoná furioso, eksigiendo pa Staten Generaal di Hulanda kondená e saludo públikamente i duna retiro na De Graaff. Despues a yama De Graaff pa Den Haag pa interogashon, pero el a logra posponé su biahe pa hopi tempu usando vários preteksto, ku ta varia di asuntunan di famia te na malesa di laman. El a yega na 1778 ku un defensa skirbí ekstenso yená ku distorshon i mentira. E Staten-Generaal a aseptá su defensa, no ménos pasobra ganashi supstansial tabata wòrdu hasí na Amsterdam for di komersio ku Sint Eustatius.[1]
Dor di retené De Graaff, e Repúblika tabatin—den bista britániko—un biaha mas demostrá su inkonfiabilidat komo aliado. Ademas di e falta di sosten den e lucha britániko kontra e revolushonarionan merikano, e Repúblika tambe a buska pa djòin e Liga di Neutralidat Armá na fin di 1780. E inisiativa ruso aki tabata destiná pa protehá flotanan komersial di atakenan di barkunan naval britániko. E chispa ku a sende e di kuater guera anglo-hulandes tabata finalmente un kontrato komersial deskubrí riba un barku kapturá pa e britanikonan;[1] e dokumento tabata den poseshon di Henry Laurens, e embahador merikano designá na Den Haag. Dia 20 di desèmber 1780, e britanikonan a deklará guera kontra e hulandesnan.[5]
Almirante George Rodney a haña òrdu pa kapturá Sint Eustatius. E tabatin un renkor personal kontra e isla pasobra materialnan di reparashon a wòrdu mandá pa un flota franses despues ku el a daña esaki severamente. Rodney a yega haf ku dieshete barku naval dia 3 di febrüari 1781; esaki a pone De Graaff entregá e isla na e britanikonan sin resistensia. Rodney a tuma tur e habitantenan di e isla prezu i a deportá nan pa otro islanan den Karibe i pa Gran Bretaña. El a ordená e sakeo di henter e isla i a subasta e botín, ku eksepshon di un porshon supstansial ku el a warda pa su mes. El a biaha pa Gran Bretaña pa motibu di problemanan di gout i prostat. Na kaminda, kasi tur su propiedatnan a wòrdu interseptá pa e fransesnan, lagando e inkapas pa paga debenan den su pais natal. Ademas, komersiantenan britániko di Sint Eustatius a desafiá su konfiskashonnan den korte. Den e Kámara di Komun, lider di oposishon Edmund Burke a hiba un diskurso sensashonal kondenando e sakeo di Rodney.[1]
Restourashon di atministrashon insular Sint Eustatius no a keda den man britániko pa hopi tempu. Na novèmber 1781, un atake sorpresa a wòrdu lansa bou di mando franses, i e isla a wòrdu kapturá. E òrdu bieu a wòrdu restourá, i e habitantenan a haña nan poseshonnan debolbí na nan mas leu posibel. Na 1784, Fransia a debolbé soberania riba e isla na Hulanda. Un dékada di gran prosperidat ekonómiko a sigui. De Graaff tambe a regresá na e isla, ounke e biaha aki komo un siudadano privá. Na su morto na 1813, el a laga atras rikesa inmenso.[1]
Konmemorashon
[editá | editá fuente]De Graaff ta wòrdu konmemorá komo un héroe di e Revolushon Merikano ku un potrèt den e State House di estado di New Hampshire.[1]
Na 1939, Presidente Franklin Delano Roosevelt a entrega un plakkaat na Sint Eustatius como reconocimento di “E Prome Saludo”; e ta montá riba e palu di bandera monumental den e plasa na Fort Oranje.[6] E no tabata presente personalmente, manera tabata spera inicialmente.[7]
E famia Roosevelt no tabata un deskonosí na e isla. Adolphus Roosevelt i Elizabeth Groebe a kasa einan na 1759.[9] Un plaka ku ta konmemorá e bisentenario di Merka—un regalo di e Islanan Vírgen di Merka—a wòrdu desvelá na 1976, i plachinan ku ta marka “E Promé Saludo,” duná pa e Yu hòmbernan i Yu Muhénan di e Revolushon Merikano, a wòrdu desvelá na 2001 i 2014.
Ganadó di Premio Pulitzer Barbara Tuchman (1912-1989) a dediká su último buki na The First Salute.[8]
- On November 16th, 1976 the Postal Service of the Netherlands Antilles commemorates the bicentennial of the first salute to the flag of the United States of America with the issuance of a special series of postage stamps in the values of 25, 40 and 55 cents.[9]
- Rei Willem-Alexander, Minister Hulandes Rob Jetten, i Sekretario di Estado pa Relashonnan di Reino i Digitalisashon Eric van der Burg lo bishitá Sint Eustatius na novèmber. Djaluna 16 di novèmber, nan lo asistí na e konmemorashon di e di 250 aniversario di “E Promé Saludo.” Servisio di Informashon di Gobièrnu a anunsiá esaki.[10]
Referensia
|
| Caribiana/Sandbox | ||
|---|---|---|
| Imagen desea: Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao |
Johannes de Graaff (☆ 1729 na Sint Eustatius - † 1813 na Sint Eustatius), tabata un dirigente kolonial hulandes di West Indische Compagnie, ku a fungi komo gobernador di Sint Eustatius, Saba i Sint Maarten di 1776 te ku 1781. E isla tabata un sentro grandi di kontrabando di pólvora di arma pa e merikanonan ora ku Repúblika Hulandes tabatin un polítika ofisial di embarga komersio ku e merikanonan.
Biografia
[editá | editá fuente]
De Graaff a nase na Sint Eustatius komo yu di Simon de Graaff, un miembro di e konseho insular. De Graaff a haya enseñansa na Hulanda. Despues ku el a regresá Sint Eustatius, el a kasa ku Maria Heyliger, un yu muhé di e Komandante (Gobernador) na mando, Abraham Heyliger. De Graaff a kuminsa su karera komo komandante militar di Sint Maarten. Na yüli 1751 el a wòrdu nombrá komo sekretario riba Eustatius, ku a bira un haf liber na 1756 i usá mas intensivo dor di Middelburgsche Commercie Compagnie pa komersio di katibu riba Spaña Nobo i e islanan di Karibe. E eksportashon di suku a subi enormemente, e kantidat di barku den haf a redobla; e isla tabata konosí komo e “baraka di oro”.[1] Pa algun aña Thomas Hope i su ruman hòmber tabata enbolbí den e komersio riba e isla. De Graaff a bira e hòmber di mas riku di San Eustatius. Segun informe e tabata doño di dies plantashon, tres shen katibu, dieseis barku di komersio i un kuart di e propiedat rais di e isla. E tabata biba den un villa imponente na e bahia.[2] Na yüli 1775, despues ku Jan de Windt a muri, el a primintí Adrian Hope pa hasi tur kos pa representá Hope & Co riba Eustatius.[3] Dia 5 di sèptèmber 1776 el a wòrdu hasí Komandante (òf Gobernador den idioma di tur dia) di e isla.
“Promé Saludo” na Bandera Merikano Wak tambe: E Promé Saludo Sint Eustatius tabata e lugá di mas importante pa trata òf kontrabanda ku merikanonan. Dia 16 di novèmber 1776, na kuminsamentu di e Guera Revolushonario Merikano, e barku di marina merikano USS Andrew Doria, ku e Deklarashon di Independensia Merikano abordo, a yega St. Eustatius. Su capitan a tira un saludo na e bandera Hulandes riba Fort Oranje y Johannes de Graaff a dicidi di contesta e saludo cu once tiro. I asina e Estadonan Uni di Merka a wòrdu rekonosé pa promé bia komo un nashon dor di e saludo aki di onze arma.
Gran Bretaña tabata profundamente rabiá pa e komersio ilegal di arma ku tabata operá for di Sint Eustatius i e nengamento di outoridatnan hulandes pa tuma akshon kontra di esaki. De Graaff eventualmente a wòrdu yama bèk pa Hulanda despues di protestanan britániko na gobièrnu hulandes. Den un karta kompañante, Henry Hope a skirbi ku e gobernador lo mester a kontestá e patria.[4] Na 1777, e isla a bin bou di un blokeo britániko debí na e komersio ilísito di arma dor di e Middelburgsche Commercie Compagnie.[5][6] Na 1778 el a splika su motivashonnan i a wòrdu mandá bèk pa Sint Eustatius den e siguiente aña.[7]
Pèrdida di isla pa e británikonan Artíkulo prinsipal: Kaptura di Sint Eustatius De Graaff a mantené su posishon te ora ku almirante britániko Rodney, liderando un forsa naval grandi, a kapturá e isla na febrüari 1781.[8]
Referensia
|
| STENAPA | ||
|---|---|---|
Un bista di Parke Nacional Sint Eustatius (Parke Nacional Quill/Boven y Parke Nacional Marino Sint Eustatius). | ||
| Historia | ||
| Fundá | 21 di novèmber 1988[1] | |
| Struktura | ||
| Direktor | Erik Boman | |
| Sede | Oranjebaaiweg 59 | |
| Tipo | fundashon no-gubernamental | |
STENAPA, ofisialmente St. Eustatius National Parks Foundation, ta un organisashon no-gubernamental (NGO) i sin fin di lukro ku ta responsabel pa e maneho i protekshon di áreanan protehá na Sint Eustatius. E organisashon ta manehá Parke Nashonal Marino Sint Eustatius, Parke Nashonal Quill/Boven i Hardin Botániko Miriam C. Schmidt.[1]
Historia
[editá | editá fuente]STENAPA a surgi na fin di añanan 1980 komo e susesor di Stinapa Statia, e divishon lokal di STINAPA N.A. (Stichting Nationale Parken Nederlandse Antillen).[2] E fundashon aki a wòrdu fundá na 1962 pa proteha i maneha zonanan di naturalesa na Antias Hulandes, of ophetonan di geologia, arkeologia of historia, i pone e zonanan aki na servisio di bienestar, edukashon i rekreashon di e poblashon y di turistanan.[3]
STENAPA ta un fundacion sin fin di lucro, no gubernamental (na Hulandes un stichting) cu a wordo funda dia 21 di novèmber 1988. E funcion di e fundacion aki ta proteccion di medio ambiente. STENAPA aktualmente ta manehá Parke Nashonal Marino, Parke Nashonal Quill / Boven, i Hardin Botániko. STENAPA ta un di e miembronan di Dutch Caribbean Nature Alliance.
- 1996: Granted a legal mandate by the island government to manage and protect the newly established Statia National Marine Park.
- 1998: Assigned official authority to manage the Quill and Boven National Parks, shortly followed by the creation of the Miriam C. Schmidt Botanical Garden.
Aktividat
[editá | editá fuente]E fundashon ta enkarga cu e maneho di tres parke. Dos parke ta riba e superfisie di tera di e isla; e parke ku ta sobra ta marino i ta rondoná e isla. E área kombiná di e parkenan ta 33 km².[4]
- E Parke Nashonal Marino St. Eustatius ta rondoná e isla for di e marka di awa haltu te na 30 meter (98 pia) di profundidat, i tambe ta abarká dos reserva di Parke Marino.
- Parke Nashonal Quill / Boven ta konsistí di dos diferente área òf supsektor. Un ta e stratovolkan inaktivo konosí komo Quill, ku ta den e parti sùit di e isla. E otro área ta un grupo di sinku seru den e parti nort di e isla: Bergje, Boven (esun mas haltu di e sinkunan), Venus, Seru di Gilboa i Seru di Señal. E sinku serunan aki ta e restunan di un otro stratovolkan.
- Hardin Botániko Miriam C. Schmidt a kuminsá na 1998. E énfasis prinsipal ta riba espesienan di vegetashon ku ta òf tabata nativo di e isla i e islanan rondó di dje. Tambe tin un área eksperimental kaminda investigadónan ta studiando métodonan pa kontrolá e espesie invasivo problemátiko manera Antigonon leptopus, e mata di wendrùif coralita.
Organisashon
[editá | editá fuente]STENAPA ta wordo goberna pa un directiva. E miembronan di directiva no ta ricibi ningun salario. E fundacion ta emplea ocho miembro di personal cu ta administra e fundacion y ta maneha e parkenan. E miembronan di personal ta traha cu stagiaire y boluntarionan di e isla of di exterior.
Sede di e organisashon ta King’s Well National Parks Center, ku a wòrdu habri ofisialmente pa Prinses Beatrix na 2025.[5][6] E sede, e Ofisina di Parkenan Nashonal i Sentro di Bishitante, ta situá banda di e haf na Lower Town, ku ta e parti kant'i laman di e kapital Oranjestad, di kua mayoria ta mas altu, riba un baranka. E parti mas sùit di Lower Town tin bista riba Gallows Bay, na e kosta wèst òf kosta karibense di e isla.
Fuente, nota i/òf referensia
|
STENAPA, ofisialmente St. Eustatius National Parks Foundation, ta un organisashon no-gubernamental i sin fin di lucro ku ta responsabel pa e maneho i protekshon di área protehá na Sint Eustatius. E organisashon ta manehá e Parke Nashonal Marino di Sint Eustatius, e Parke Nashonal Quill/Boven i e Miriam C. Schmidt Botanical Garden.[1]
Historia STENAPA a wòrdu fundá na 1988 ku e meta pa protehá área terestre i marino di importansia ekológiko, sientífiko i kultural na Sint Eustatius.[1]
Na 1996, e gobièrnu di e isla a duna STENAPA un mandato legal pa protehá i manehá e Parke Nashonal Marino, ku a wòrdu establesé nobo e aña ei. Na 1998, STENAPA a haña tambe e outoridat pa manehá e Parke Nashonal Quill i Boven. Poko tempu despues, e Miriam C. Schmidt Botanical Garden a wòrdu kreá.[1]
STENAPA ta un miembro di e Dutch Caribbean Nature Alliance (DCNA), un aliansa di organisashonnan di konservashon di naturalesa den e parti karibense di Reino Hulandes.[2]
Aktividat STENAPA ta manehá tres área prinsipal di konservashon: e Parke Nashonal Marino, e Parke Nashonal Quill/Boven i e Hardin Botániko Miriam C. Schmidt.[1]
Parke Nashonal Marino E Parke Nashonal Marino di Sint Eustatius ta rondoná e isla te na e isóbata di 30 meter. E parke ta inkluí dos reserva marino, un na e parti nort i un na e parti sùit di e isla.[3]
Segun e plan di maneho di e parke, e Parke Nashonal Marino tin un área di aproximadamente 2.750 hektárea, inkluyendo e dos reserva marino.[3]
Parke Nashonal Quill/Boven E Parke Nashonal Quill/Boven ta konsistí di dos sektor. E sektor di Quill ta inkluí The Quill, un vulkan durmiente ku ta alkansá un haltura di alrededor di 600 meter. E sektor di Boven ta konsistí di e restonan di un antiguo stratovulkan, ku tin varios seru ku tin un haltura di entre 200 i 300 meter.[1]
E parke tin un sistema di sendero pa bishitante i ta sirbi tambe pa investigashon sientífiko i monitoreo di biodiversidat. Entre e aktividatnan di investigashon ta inkluí monitoreo di paranan, palomanan, orkidianan, mariposan, abeha i otro espesienan.[1]
Hardin Botániko Miriam C. Schmidt
E Miriam C. Schmidt Botanical Garden a wòrdu kreá na 1998. E hardin ta pone énfasis riba espesienan di mata ku ta òf tabata nativo di Sint Eustatius i e islanan den su serkania. E ta kontené tambe un área experimental pa investigashon tokante métodonan pa kontrolá espesienan invasivo, manera Antigonon leptopus.[1]
Organisashon
STENAPA ta wòrdu goberná pa un direktiva. E organisashon ta traha ku personal, voluntarionan i stagiairenan den e maneho di e área protehá i den proyektonan di investigashon, edukashon i konservashon.[1]
STENAPA a habri su nobo sede, e Kings Well National Parks Center, dia 21 di november 2025. Prinses Beatrix a habri e sentro ofisialmente durante su bishita na Sint Eustatius. E sentro ta sirbi komo e nobo sede prinsipal di STENAPA i ta funshoná komo sentro pa maneho di naturalesa, investigashon i edukashon. E fasilidat tin tambe un laboratorio marino pa sostené trabounan di restorashon i monitoreo di koral.[4][5]
Key Milestones in STENAPA’s History
- 1988: Founded on November 21 by local conservation advocates to protect the island's fragile tropical ecosystems.
- 1995: Formally registered with the Chamber of Commerce.
- 1996: Granted a legal mandate by the island government to manage and protect the newly established Statia National Marine Park.
- 1998: Assigned official authority to manage the Quill and Boven National Parks, shortly followed by the creation of the Miriam C. Schmidt Botanical Garden.
- 2018: Celebrated its 30th anniversary of continuous environmental stewardship and community conservation.
- 2025: Welcomed Dutch Caribbean Nature Alliance Dutch Caribbean Nature Alliance patron Princess Beatrix for the opening of the King's Well National Parks Center.
Core Conservation Areas
- Statia National Marine Park: Encircles the entire island from the high-water line down to the 30-meter depth contour, protecting coral reefs and marine life.
- Quill/Boven National Park: Covers terrestrial volcanic landscapes, endangered flora, and fauna like the Lesser Antillean iguana.
- Miriam C. Schmidt Botanical Garden: Showcases native and regional island vegetation.
The relationship between STENAPA and the Dutch Caribbean Nature Alliance (DCNA) is that of a founding member and a Protected Area Management Organization (PMO).While STENAPA manages the physical parks on St. Eustatius, the DCNA acts as the regional umbrella network that supports, funds, and unites them alongside the national park organizations of the other five Dutch Caribbean islands (Aruba, Bonaire, Curaçao, Saba, and St. Maarten).
| Saida Hernandez | ||
|---|---|---|
| Imagen desea: Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao | ||
| Informashon básiko | ||
| Nòmber kompleto | Saida Lucilla Antonia Hernandez-Augustina | |
| Nasementu | 31 di òktober 1935 | |
| Nashonalidat | hulandes | |
| Famia | ||
| Kasá | Eithel Hernandez | |
| Yu | 2 | |
| Informashon profeshonal | ||
| Aña aktivo | 1967 - 2025? | |
| Ofishi | artista visual | |
Saida Lucilla Antonio Hernandez–Augustina (☆ 31 di òktober 1935 na Kòrsou[1]) ta un artista visual, presentadó i produktor di programa di televishon i outor di buki di kushina di Kòrsou.
Hernandez a hunga un papel importante den e desaroyo di televishon na Kòrsou, spesialmente durante e prome añanan di transmision den idioma papiamentu el’a hasi arte i kultura aksesibel pa un públiko amplio.[2][3]
Hernandez a hunga un papel importante den e desaroyo di televishon na Kòrsou, spesialmente durante e promé añanan di transmishon den Papiamentu. Komo presentadó i trahadó di programa, el a kontribuí na e difushon di programa tokante arte, kultura, kushina i otro tópiko pa un públiko amplio.[2][3]
Bida i karera
[editá | editá fuente]Saida Hernandez a nase i lanta den bario di Otrobanda. Su mama tabata Emma Heronima Augustina i su tata tabata e dentista David Nouel. El a bai St. Annaschool i despues Nijverheidschool patras di Teatro Brion. Komo yu djafó e no por a bai skol di plaka.[1]
Despues di a traha den un tienda, Hernandez a kasa i a haña dos yu. El a biba durante dos aña na Caracas, despues di kua el a bai traha na Telecuracao. Aya el a bira un di e promé personalidatnan femenino konosí di televishon na Kòrsou.
Durante varios dékada el tabata aktivo komo presentadó i produktor di programanan manera Kinderuurtje, Obra di man, show di Pasku, programa di horoskop, Sita ku Saida, show di kushiná. Moda, dekorashon, Kateiba, e episodio di Saida ku 2 mucha chikí, Chepo, un seri kòrtiku, “kuida awe loke bo tin den bo kas pa e dura bo mas mayan” i klaro Kushina di Oro.[1]
Kushina di Oro (Golden Kitchen) was her popular cooking program that taught generations of viewers traditional local recipe. Hernandez is cherished as one of the first Papiamentu female tv personality and program makers at Telecuraçao and as the beloved host of cooking show Kushina di Oro, alongside publishing several well-known cook books.[4]
Papiamentstalig kookboek waarin recepten van zowel Antilliaanse als niet-Antiliaanse gerechten zijn opgenomen.
- Resetas Kushina di Oro (1985, Publisidat Antiano, Willemstad)
Den añanan 1970 Hernandez a cuminsa pinta durante su estadia na New York.[5] E falta/anhelo pa Korsou a hib’e pa kapta rekuerdo i imagennan di e isla riba lona.[6] E ta outodidakto.
Su pinturanan ta konta historianan detayá di bida na Kòrsou di antaño ku a pasa por wòrdu konsiderá komo un kontribushon úniko i original na konservashon di nos herensia kultural. Kandelarnan, stulnan di balansa, muebles di wicker di Thonet, mesanan di banda, mantelnan di ganshillo, balkonnan ku persiana di palu i bista nostálgiko. Tur kos delikadamente akabá ku e koló kolorido i alegre típiko di su personalidat i su estilo.[7]
Na 2025, en konekshon ku e solo eksposishon na Lanthuis Bloemhof, e keda publiká e buki Hasibo di Kas, un resumen di su obra artistico konteniendo 136 reprodukshon di su pinturanan, un teksto outobiográfiko, rekuerdonan di Otrobanda bieu, i mas ku setenta haiku skirbí dor di dje.[6]
E pinturanan distintivo di zeta di Saida Hernandez a tuma sentro di atenshon durante e eksposishon aki. Su trabou ta konosí pa kapturá bida diario, paisahenan di stat nostálgiko, i interiornan íntimo di pasado (spesialmente di su bario natal di Otrobanda).[8]
Su pinturanan ta konta historianan detayá tokante e hendenan ku tabata biba tras di e fachadanan di e isla. El’a trese e ambiente aki na bida ku koló kayente i alegre, stulnan di balansa, encaje i persiana di palu.[8]
E ta kasa ku Eithel Hernandez, un konosido personahe di radio i televishon na Kòrsou i direktor di TeleCuracao den añanan 1960.
Eksposishon
[editá | editá fuente]El a partisipá na vários eksposishon di grupo. Na 1981 el a tene su promé eksposishon na Museo di Kòrsou i atrobe na 2005, sigui pa eksposishonnan solo na Lanthùis Bloemhof, entre otro na 2018, 2020 i 2025.[7]
Fuente, nota i/òf referensia
|
https://www.awemainta.com/newspapers/Am210327/offline/download.pdf Boneriano|26 mart 2021| Minister Croes a bishita un gran Baluarte mas, “Tanta Saida” WILLEMSTAD- Dia 7 di mart último, Minister di Enseñansa, Siensia, Kultura i Deporte (ESKD), Steven Croes, a hasi un bishita i kombersá ku señora Saida Hernandez ku a nifiká hopi pa e sektor kultural edukativo na Kòrsou. Di e forma aki Minister Croes ta para ketu na historia i kultura i duna rekonosementu na personanan ku di un òf otro manera a nifi ká hopi pa e sektor aki. Manera ya a bira un kustumber, for di desèmber ku Minister di Enseñansa, Siensia, Kultura i Deporte (ESKD), Steven Croes, a asumí su funshon, e ta dediká parti di su djadumingu pa hasi bishita i kombersá ku baluartenan ku a nifi ká hopi pa desaroyo di Kòrsou. Señora Saida ta un persona hopi konosí den komunidat. Ken no ta kòrda e programanan di kushina na TeleCuraçao di Saida ku tur su resetanan dushi? Tambe oranan atardi pa mucha ku Saida. Den un ambiente masha ameno na su kas, Saida a konta Minister Croes kon el a lanta komo mucha den Otrabanda. Su mayornan a mandé un nijverheidsschool katóliko den Otrabanda, kaminda el a siña kose na mashin, bòrda i asta usa `fi guurzaag` i tambe materianan manera ingles i aritmétika i lesamentu. E tempu ei mester a paga banda di `schoolgeld` tambe sèn pa material ku un alumno usa i dor ku e tabata yuda otro mucha den klas, e tabata kosta su mayornan poko sèn èkstra. Saida tabata gusta lesa, meskos ku su tata, ku tabatin kashi yen di buki na kas. Ku su 16 aña el a disidí ku e ke bai traha na un pa-kus den Punda, Liberty. El a haña un djòp pa reorganisá e depósito. E doño a keda asina enkantá ku su trabou, ku nan a tené na trabou. El a siña etalá showcase di pakus i a bai sigui hasi esaki tambe despues na Bijenkorf. E tempu ei tabatin kontèst pa drecha showcase i el a gana premio tambe. Despues di e periodo na Bijenkorf el a bai traha na un hotèl. Ku 22 aña su mama a mand’é bai biba na Venezuela kaminda ela traha den un posishon basta haltu den un hotèl na Caracas. Despues di dos aña el a bin ku fakansi i sr. Aitel Hernandez a kontrakté pa TeleCuraçao. Saida a keda Kòrsou i no a bai Venezuela bèk. Su karera na televishon a sigui krese. Ela bai hasi ‘kinderuurtje’ atardi i diferente propaganda. Nan tabata yam’é “Tanta Saida” i e tabatin un programa “Sita ku Saida” tambe. Despues di algun tempu trahando na TeleCuraçao, su kasá Sr. Aitel Hernandez mester a bai biba na Merka pa trabou i nan a biba 6 aña einan. Despues ku el a bini bèk Kòrsou, traha kasi 25 aña ku su programa di kushina. Saida a produsí sigur 5 buki di reseta, i tin masha talento pa pinta. Pronto Saida ta bai presentá un buki kaminda por mira tur su obranan.
Saida Lucilla Antonio Hernandez–Augustina (☆ 31 di òktober 1935 na Kòrsou) ta un artista visual, presentadó i produktora di programa di televishon, i outora di buki di kushina di Kòrsou.[1]
Hernandez a hunga un papel importante den e desaroyo di televishon na Kòrsou, spesialmente durante e promé añanan di transmishon den Papiamentu. Komo presentadó i trahadó di programa, el a kontribuí na e difushon di programa tokante arte, kultura, kushina i otro tópiko pa un públiko amplio.[2][3]
Bida i karera
[editá | editá fuente]Saida Hernandez a nase i a lanta den Otrobanda, na e área di Consciëntiesteeg. Su mama tabata Emma Heronima Augustina i su tata tabata e dentista David Nouel. El a bai St. Annaschool i despues Nijverheidschool, situá patras di Teatro Brion. Komo yu di un famia ku limitashonnan finansiero, el no por a atendé un skol ku mester pagá matrícula.[4]
Despues di a traha den un tienda, Hernandez a kasa i a tin dos yu. El a biba durante dos aña na Caracas, despues di kua el a bai traha na TeleCuraçao. Aya el a bira un di e promé personalidatnan femenino konosí di televishon na Kòrsou.
Durante vários dékada, Hernandez tabata aktivo komo presentadó i produktora di diferente programa di televishon. Entre e programanan ku ta wòrdu asosiá ku dje tin Kinderuurtje, Obra di man, show di Pasku, programa di horóskopo, Sita ku Saida, programa di moda i dekorashon, Kateiba, programa di kushina i diferente otro produccion.[5]
E programa Kushina di Oro tabata un di su programanan mas konosí. Den e programa, Hernandez a presentá i enseñá diferente reseptanan, inkluyendo platonan di Kòrsou i di otro tradishon kulinario. E programa a kontribuí na e popularisashon di reseptanan i tradishonnan kulinario lokal.
Hernandez tambe a publiká buki di kushina. Entre nan ta Resetas Kushina di Oro, publiká na 1985 pa Publisidat Antiano na Willemstad.
Arte visual
[editá | editá fuente]Hernandez tabatin interes den arte promé ku el a kuminsá ku su trabou komo pintora. Den e añanan 1970, durante un estadia na New York, el a kuminsá pinta ku mas regularidat.[6] Segun su propio relato, e deseo pa pintá Kòrsou tabata relashoná ku e nostalgia ku el tabatin pa su isla natal durante su estadia na New York.[7]
Hernandez ta un artista autodidakto. Su promé trabounan tabata inkluí representashonnan di edifisionan i paisahenan di Kòrsou. Ku tempu, el a enfoká su obra prinsipalmente riba Otrobanda i riba elementonan di bida diario di Kòrsou di antaño.
Den su pinturanan ta aparesé, entre otro, interiornan di kasnan históriko, esenanan di kaya, muebles tradishonal, balkonnan ku persiana di palu, stulnan di balansa, mesanan di banda, muebles di wicker i trabounan di ganchillo.[8] Su obra ta karakterisá pa un uso kolorido i alegre i pa e enfoke riba rekuerdonan i esenanan di bida diario di un Kòrsou di pasado.
E pinturanan di Hernandez a wòrdu deskribí tambe komo un forma di dokumentashon visual di elementonan di herensia kultural di Kòrsou, partikularmente di Otrobanda.[9][10]
Eksposishon i publikashonnan
[editá | editá fuente]Hernandez a partisipá den vários eksposishon kolektivo. Na 1981, el a tene su promé eksposishon na Museo di Kòrsou. El a bolbe ekspohé su obra aya na 2005. Den e añanan despues, el a tene eksposishonnan solo na Landhuis Bloemhof, entre otro na 2018, 2020 i 2025.[11]
Na 2025, den konekshon ku un eksposishon solo na Landhuis Bloemhof, a publiká e buki Hasibo di Kas. E publikashon ta duna un bista general di su obra artístiko i ta kontené 136 reprodukshon di su pinturanan, un teksto outobiográfiko, rekuerdonan di Otrobanda di antaño i mas ku 70 haiku skirbí dor di Hernandez.[12]
E buki a wòrdu publiká tambe den e aña ku Hernandez a selebrá su 90 aniversario.
Bida personal
[editá | editá fuente]Hernandez ta kasa ku Eithel Hernandez, un personahe konosí di radio i televishon na Kòrsou, ku tabata direktor di TeleCuraçao durante e añanan 1960.
Obra
[editá | editá fuente]Buki di kushina
[editá | editá fuente]Resetas Kushina di Oro (1985), Publisidat Antiano, Willemstad
Junny Alves: Saida Hernandez a nase na Kòrsou na aña 1935 i a lanta den e bario di Otrobanda. El a bira konosí den múltiple ròl: komo pintor, presentadó di televishon, trahadó di programa i outor di buki di kushina. Hernandez tabata entre e promé lesadonan di notisia i trahadonan di programa femenino na TeleCuraçao. Su programa di kushina “Kushina di Oro” en partikular a hasié konosí serka un públiko amplio di Kòrsou. Ademas, el a publiká vários buki di kushina.
Aunke e tabatin un interes artístiko promé, el a kuminsá pinta seriamente den añanan ‘70 durante su estadia na New York. Segun su propio relato, esaki a surgi for di nostalgia pa su pais Kòrsou. E tabata ke un pintura di paisahe di Kòrsou pa su kas, pero eventualmente a disidí di kuminsá pinta su mes. Su promé obra tabata deskribí un edifisio den Otrobanda. Despues, ela enfoká prinsipalmente riba: interiornan históriko di kasnan di Kòrsou, esenanan den kaya di Otrobanda, muebles tradishonal i kultura bibu, i rekuerdonan di bida diario den pasado. Hopi biaha ta mira su pinturanan komo un dokumento visual di herensha di Kòrsou.
Na 2025, e buki “Hasibo di Kas” a keda publiká, un bista di e trabou di su bida. E ta kontené: 136 reprodukshon di su pinturanan, un teksto outobiográfiko, rekuerdonan di Otrobanda bieu, i mas ku setenta haiku skirbí dor di dje. Na e presentashon di e buki, a menshoná tambe ku Hernandez a selebrá su di 90 kumpleaños na 2025.
Saida Hernandez ta okupá un lugá spesial denter di kultura Kòrsou pasobra e ta konektá vários dominio kultural: historia di televishon, tradishonnan kulinario, arte visual, i dokumentashon di bida diario den Otrobanda.
Hopi bia ta deskribí su trabou komo nostalgiko, kolorido, i dirigí na konserbá rekuerdonan di un Kòrsou ku pa gran parti a disparsé.
Playanan di Kòrsou
[editá | editá fuente]Esaki ta un lista di playa di Kòrsou, un isla rondoná pa Laman Karibe y ku tin alrededor di 364 km di kosta.[13]
Kòrsou tin 37 playa[14], di kual mayoria ta situá na e parti sùit di e isla. Su playanan ta karakterisá pa un variedat grandi den tipo, entre otro bahia, boka, laguna, saliña te na laman brutu na su kosta nort, i awa di fuente.
Den 2026, aktivista, organisacionnan no gubernamental y sector priva a lanta un discusion cu tin como meta establece un politica pa largo plaso pa beachnan y costa di Korsou.[15][16][17][18][19][20]
Lista di playa
[editá | editá fuente]! style="text-align:center"| 14 | ||Mambo Beach || Willemstad|| 12°05′12″N 68°53′57″W / 12.08678°N 68.89924°W[58] || apropiá pa famia[47] |-
Fuente, nota i/òf referensia
|
nl.wiki:Curaçao heeft 37 stranden.[1] De meeste liggen aan de zuidkant van het eiland. De bekendste zijn: [2]
en.wiki:Kòrsou ta dispone di un skala grandi di playanan na di su kostanan ku ta varia di bahia, boka, laguna, saliña te na laman brutu na su kosta nort, i awa di fuente.
Baya Beach --> Riba mesun península tin tambe Director’s Bay i Tugboat Beach, dos otro playa popular pa buseo i snorkel.[3] Blauwbaai, Blue Bay Daaibooi Grote Knip, Kenepa Grandi Kleine Knip, Kenepa Chiki Kokomo Beach, Vaersenbaai Piscaderabaai Playa Cas Abao Playa Forti Playa Jeremi Playa Kalki Playa Kanoa Playa Lagun Playa Porto Marie Playa Santa Cruz Playa Santa Martha Santa Barbara Beach Seaquarium Beach (of Mambo Beach) Sint Michielsbaai, Boca Samí
Afrohulandes òf hendenan hulandes pretu, ta hendenan hulandes di desendensia Afrikano Sub-Sahariano kompleto òf parsial. E mayoria di hendenan Afro-Hulandes na Hulanda ta Afro-Karibense i ta originá for di e anterior i aktual teritorionan Ultramar di Sürnam i e eks Antia Hulandes; awor Curaçao, Aruba, Bonaire, Sint Maarten, Sint Eustatius, y Saba. Tambe tin un poblashon migrante signifikante for di Cabo Verde, Ghana, Nigeria, Somalia, Angola, Eritrea, i otro komunidatnan afrikano di imigrantenan mas resien.
Mira tambe
[editá | editá fuente]Referensia
|
Francio Guadeloupe (Aruba, 1971) is een Arubaans-Nederlandse sociaal en cultureel antropoloog en ontwikkelingssocioloog. Zijn onderzoek richt zich op nationale identiteit, culturele diversiteit, religie, koloniale machtsverhoudingen en klimaatvraagstukken in het Caribisch deel van het Koninkrijk der Nederlanden. Hij is verbonden aan het Koninklijk Instituut voor Taal-, Land- en Volkenkunde (KITLV) en de Universiteit van Amsterdam (UvA).
Leven en werk
[editá | editá fuente]Guadeloupe werd geboren en groeide op op Aruba. In 1986 nam hij als zanger (“Surprise Kid”) deel aan een jeugdcarnavals- en calypsowedstrijd, waar hij de tweede plaats behaalde. Een jaar later nam hij opnieuw deel aan het calypsofestival voor volwassenen. Op achttienjarige leeftijd verhuisde hij naar Nederland. Daar werkte hij als opbouwwerker en studeerde hij culturele antropologie en ontwikkelingsstudies aan de Radboud Universiteit Nijmegen. In 1999 behaalde hij een masterdiploma in ontwikkelingssociologie. Zijn scriptieonderzoek richtte zich op Afro-Braziliaanse religies, waaronder candomblé en umbanda, in Rio de Janeiro en Salvador da Bahia (Brazilië). Naar aanleiding van dit onderzoek publiceerde hij twee boeken over Afro-Braziliaanse cultuur en religie. In 2006 promoveerde Guadeloupe in de sociale en culturele antropologie aan de Universiteit van Amsterdam. In zijn academische loopbaan was hij verbonden aan verschillende Nederlandse universiteiten.
Academische loopbaan
[editá | editá fuente]Guadeloupe was onder meer werkzaam als senior onderzoeker bij het KITLV. Hij diende gedurende vier jaar als president van de University of St. Martin (USM) op het bi-nationale eiland Sint Maarten/Saint Martin. Na de verwoestingen van orkaan Irma in 2017 werd de universiteit tijdelijk gesloten. Zijn onderzoek richt zich op de manier waarop populaire opvattingen over nationale verbondenheid, culturele diversiteit, religieuze identiteit en mediavorming worden beïnvloed door koloniale erfenissen en mondiale economische processen. Hij publiceerde over sociale en culturele processen op onder meer Sint Maarten, Curaçao, Aruba, Saba, Sint Eustatius, Brazilië en Nederland. In 2009 verscheen zijn monografie Chanting Down the New Jerusalem: Calypso, Christianity, and Capitalism in the Caribbean bij University of California Press.
Leerstoel Koninkrijksrelaties
[editá | editá fuente]In 2024 werd Guadeloupe benoemd tot hoogleraar Publieke Antropologie van Koninkrijksrelaties, een leerstoel ingesteld door het ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (BZK). De leerstoel is ondergebracht bij het KITLV en de Universiteit van Amsterdam. Zijn benoeming maakt deel uit van de instelling van twee nieuwe leerstoelen gericht op het Koninkrijk der Nederlanden, waarvan de andere leerstoel betrekking heeft op politicologie en bestuurskunde aan de Universiteit Leiden. In 2026 aanvaardde hij het ambt met een inaugurele rede over Koninkrijksrelaties. Onderzoek en thematiek Guadeloupe onderzoekt onder meer: processen van nationale en culturele identiteitsvorming religieuze praktijken en popular culture in postkoloniale samenlevingen koloniale racialisering en sociale ongelijkheid klimaatverandering en maatschappelijke adaptatie in het Caribisch gebied Hij is tevens betrokken bij onderzoeksprojecten naar duurzame en inclusieve oplossingen voor sociale adaptatie aan klimaatuitdagingen in het (Nederlandse) Caribisch gebied.
| Francio Guadeloupe | ||
|---|---|---|
| Imagen desea: Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao | ||
| Educacion | ||
| Alma mater | Universidad Radboud Universidad di Amsterdam (UvA) | |
| Informacion profesional | ||
| Ofishi | antropologo social y cultural, sociologo di desaroyo | |
| Disciplina | antropologia cultural | |
| Investigacion | Caribe Hulandes, Latino America | |
Francio E. Guadeloupe (☆ 1971 na Aruba), ta un antropologo, sociologo y Antianista Arubano-Hulandes. Su investigacion ta enfoca riba identidad, nacionalidad, religion, medio di comunicacion, racismo colonial y globalisacion, cu un interes special den Caribe Hulandes y Latino America.
Bida y carera
[editá | editá fuente]Francio Guadeloupe a nace y lanta na Aruba. Na 1986 el a participa bou di e nomber artistico "Surprise Kid" como cantante den e concurso hubenil di Calypso na Club Boneriano, unda el a termina na di dos luga.[1] Un aña despues el a bolbe participa den e concurso, version pa adulto: Aruba Calypso Contest.[2] Na edad di diesocho aña Guadeloupe a muda pa Hulanda. El a traha como opbouwwerker (trabou social di comunidad) y a sigui estudio di antropologia cultural y estudio di desaroyo na Universidad Radboud na Nijmegen. Na 1999, el a obtene e grado di master den sociologia di desaroyo, cu un tesis riba e cultonan Afrobrasilero Candomblé y Umbanda na Rio de Janeiro y Salvador da Bahia (Brasil). Na 2006 Guadeloupe a completa su doctorado (PhD) den antropologia social y cultural na Universidad di Amsterdam (UvA). Su trabou doctoral tabata relaciona cu e proceso di globalisacion y e buskeda pa pertenencia (“belonging”) den comunidadnan Caribense.[3]
Carera academico
[editá | editá fuente]Guadeloupe a traha na diferente universidad grandi na Hulanda y ta afilia como investigado senior na Koninklijk Instituut voor Taal-, Land- en Volkenkunde (KITLV). El a ser nombra tambe profesor y investigado na Universidad di Amsterdam. Entre 2013 i 2017 (aproximadamente) el a sirbi como presidente di University of St. Martin (USM) na Philipsburg, Sint Maarten. Su periodo como presidente a keda termina despues di horcan Irma (2017), cu a forsa e cierre temporario di e institucion. Den e periodo aki su investigashon tabata concentra riba:
- Nocionnan popular di pertenencia nacional.
- Diversidad cultural y identidad religioso.
- Influencia di capital global y racismo colonial.
- Representacion di berdad den medionan di comunicacion.
El a haci investigacion comparativo na Sint Maarten/Saint Martin, Corsou, Aruba, Saba, Sint Eustatius, Brasil y Hulanda. Actualmente, su investigacion ta inclui estudio riba e reto climatico den Caribe Hulandes, cu un enfoke riba cultura popular y herensia cultural.
Catedra di Relacionnan di Reino
[editá | editá fuente]Na mei 2024, Ministerio di Asuntonan Interno y Relacionnan di Reino (BZK) di Hulanda a anuncia e establecemento di dos catedra nobo pa estudio di relacionnan di Reino. Universidad Leiden y KITLV/Universidad di Amsterdam a wordo selecciona como institucionnan anfitrion y Francio Guadeloupe a wordo nombra como titular di e catedra Publieke Antropologie van Koninkrijksrelaties pa KNAW/KITLV/UvA.[4] Su discurso inaugural di aceptacion oficial di e catedra lo tuma luga dia 12 di mart 2026.[5]
Publicacionnan (seleccion)
[editá | editá fuente]- Francio Guadeloupe (1999). A Vida e uma Dança: the Candomblé through the lives of two Cariocas. Nijmegen: CIDI.
- F. E. Guadeloupe & M. Milder (1999). Dansen om te Leven: over Afro-Braziliaanse spiritualiteit en cultuur. Heeswijk: Dabar-Luyten.
- F. E. Guadeloupe (2009). Chanting down the new Jerusalem: Calypso, Christianity, and Capitalism in the Caribbean (The anthropology of Christianity). Berkeley, CA: University of California Press.
- F. E. Guadeloupe (2013). Curaçaoans on the question of home: the lure of autochthony and its alternatives. Den: L. Lewis (Ed.), Caribbean sovereignty, development and democracy in an age of globalization (pag. 189-207). New York: Routledge.
- F. E. Guadeloupe & V. A. de Rooij (2014). Pimping and the deconstruction of the natural: a perspective from Saint Martin and Sint Maarten (SXM). Den: Women's Studies International Forum, 43, 5-12
- F. E. Guadeloupe (2015, september 10). The New Black Peter is the Refugee washing up on the shores of Fortress Europe.[6] Sint Maarten Island Times
Fuente, nota i/òf referensia
|
Kategoria:Hende Kategoria:Karibe Hulandes Kategoria:Aruba
Guadeloupe a traha na diferente universidatnan grandi na Hulanda i ta afiliá komo investigador senior na Koninklijk Instituut voor Taal-, Land- en Volkenkunde (KITLV). El a ser tambe profesor i investigador na Universiteit van Amsterdam. Entre 2013 i 2017 (aproksimadamente) el a sirbi komo presidente di University of St. Martin (USM) na Philipsburg, Sint Maarten. Su periodo komo presidente a termina despues di hurakan Irma (2017), ku a forsa e sera temporariamente e institushon. Su investigashon ta konsentrá riba: Nocionnan popular di pertenensia nashonal Diversidat kultural i identidat religioso Influensia di kapital global i rasismo kolonial Representashon di berdat den medio di komunikashon El a hasi investigashon den Sint Maarten/Saint Martin, Kòrsou, Aruba, Saba, Sint Eustatius, Brasil i Hulanda. Un di su obranan mas konosí ta: Chanting Down the New Jerusalem: Calypso, Christianity, and Capitalism in the Caribbean (University of California Press, 2009) Aktualmente, su investigashon ta inkluí estudio riba reto klimátiko den e Karibe Hulandes, ku un enfoke riba kultura popular i herensia kultural. Leerstoel di Reino-relashonnan Na mei 2024, Ministerio di Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (BZK) di Hulanda a anunsia e establishemento di dos nobo leerstoelnan pa estudio di Reino-relashonnan. Universiteit Leiden i KITLV/Universiteit van Amsterdam a wòrdu selekshoná komo institushonnan anfitrion. Dr. Francio Guadeloupe a wòrdu nombrá komo titular di e leerstoel Publieke Antropologie van Koninkrijksrelaties pa KNAW/KITLV/UvA.[4] E nombramentu aki a wòrdu aprobá pa e Consehonan di Bestur di e universidatnan involukrá. Na 12 di mart 2026 el a aseptá ofisialmente e leerstoel ku un diskurso inaugural.
- Guadeloupe, former dean of the University of St. Martin (USM),
- Francio Guadeloupe is a senior researcher and staff member of the KITLV. A Social & Cultural Anthropologist by training, Dr. Guadeloupe has worked at all the major universities in the Netherlands. He served for four years as the President of the University of St. Martin (USM), until hurricane Irma led to the temporary closure of the institution on the bi-national island of Sint Maarten and Saint Martin. He is currently the chair of the project ‘Island(er)s at the Helm: Co-creating research on sustainable and inclusive solutions for social adaptation to climate challenges in the (Dutch) Caribbean‘.
Guadeloupe’s principle areas of research have been on the manner in which popular understandings of national belonging, cultural diversity, religious identity, and mass media constructions of truth, continue to be impacted by colonial racisms and global capital. He has pursued these interests in his research and publications on social processes on the bi-national island of Saint Martin & Sint Maarten (St. Martin), Curaçao, Aruba, Saba, Sint Eustatius, Brazil, and the Netherlands. He is the author of the monograph, Chanting Down the New Jerusalem: Calypso, Christianity, and Capitalism in the Caribbean (University of California Press, 2009). Dr. Guadeloupe is currently embarking on a study of climate challenges in the (Dutch)Caribbean from a popular culture and cultural heritage perspective. Francio Guadeloupe (Aruba, 1971) kwam op zijn achttiende van de Antillen naar Nederland. Hij werkte als opbouwwerker en studeerde culturele antropologie en ontwikkelingsstudies in Nijmegen en Amsterdam. Als antropoloog is hij momenteel verbonden aan de Universiteit van Amsterdam. Ministerie van BZK vestigt 2 nieuwe leerstoelen voor het Koninkrijk Nieuwsbericht | 23-05-2024 | 16:19 Het ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties (BZK) vestigt 2 nieuwe leerstoelen voor het Koninkrijk. Er komt een leerstoel politicologie/bestuurskunde en een leerstoel antropologie/sociologie. De Universiteit Leiden en de Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen (KNAW), Koninklijk Instituut voor Taal-, Land- en Volkenkunde (KITLV), in samenwerking met de Universiteit van Amsterdam (UvA), zijn geselecteerd als vestigingsplaatsen voor de leerstoelen. De Universiteit Leiden zal de leerstoel politicologie/bestuurskunde bekleden en KITLV/UvA de leerstoel antropologie/sociologie.[1] Leerstoelhouders De Colleges van Bestuur van de UvA en de Universiteit Leiden hebben het voorstel tot de benoeming van hun kandidaat goedgekeurd. Sociaal en cultureel antropoloog, onderzoeker dr. Francio Guadeloupe wordt de leerstoelhouder Publieke Antropologie van Koninkrijksrelaties voor de KNAW/KITLV/UvA. Dr. Wouter Veenendaal, universitair hoofddocent Vergelijkende politicologie bij het Instituut Politieke Wetenschap van de Universiteit Leiden, wordt leerstoelhouder Democratische Vertegenwoordiging in het Koninkrijk voor de Universiteit Leiden. Hij zal bij het KITLV in Leiden worden gedetacheerd.
- Francio Guadeloupe officially accepts chair of Kingdom Relations with inaugural lecture on March 12, The people's Tribune (18 di februari 2026).
| Fuente, nota i/òf referensia |
kategoria:Hende Kategoria:Karibe Hulandes




De Vrouw in Nederlandsch West-Indie ta un publikashon na hulandes di 1898, kompilá pa Louis Constant van Panhuys, i publiká na okashon di e Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid (Eksposishon Nashonal di Trabou di Hende Muhé) di 1898 na Den Haag. E publikashon tabatin komo meta pa informá e públiko hulandes, i hende muhé en partikular, tokante e bida, trabou, i posishon sosial di hende muhé den e kolonianan karibense, partikularmente Sürnam i Kòrsou.
Konteksto
[editá | editá fuente]E tomo a wòrdu publiká pa e komishon di Sekshon Antias, parti di e organisacion di e Eksposishon Nashonal di Trabou di Hende Muhé. E eksposishon aki tabata tin komo meta pa hasi labor di hende muhé visibel i pone enfasis riba nan kontribushon sosial, tantu na Hulanda komo den su kolonianan ultramar. Editor di e buki tabata L.C. van Panhuys (1869-1949), un alkalde hulandes i funshonario na Departamento di Kolonianan, kende a kompilá e diferente kontribushon i sketchnan. E publikashon a sirbi tantu komo un rekurso informativo komo un rekordatorio duradero di e partisipashon di Antias den e eksposishon. E terminologia i deskripshonnan den De Vrouw in Nederlandsch West-Indie ta reflehá e perspektiva kolonial i etnográfiko di fin di siglo diesnuebe. Konsepto i karakterisashonnan di gruponan di poblashon i ròlnan di género ta wòrdu konsiderá antikuá òf problemátiko den historiografia kontemporáneo. E artíkulo aki ta usa e terminologia aki solamente pa ilustrá e fuente original. -- Muhénan na Antillas Hulandes a wòrdu publiká pa e Komité di Sekshon di Indianan Oksidental komo parti di e Eksposishon Nashonal di Trabou di Hende Muhé na Den Haag na 1898. E publikashon su propósito tabata pa informá hende muhé na Hulanda tokante e bida, trabou, i posishon sosial di hende muhé den e kolonianan di India Oksidental Hulandes, partikularmente Surinaçao. E kompilashon i edishon di e kolekshon tabata kompletamente responsabilidat di Louis Constant van Panhuys, kende a trese huntu vários kontribushon i sketch den un solo obra amplio. Aunke a institui subcomisionnan na Surinam y Curaçao pa sostene e exposicion localmente y colecta materialnan, e contenido y structura di e coleccion ta completamente responsabilidad di Van Panhuys. E subkomishonnan asina a hunga un ròl organisatorio i ta prinsipalmente di importansia kontekstual pa e kuadro institushonal di e publikashon. ---
Kontenido
[editá | editá fuente]E buki ta konsistí di vários kapítulo temátiko. E kapítulo di apertura ta duna konseho práktiko pa hende muhé oropeo ku saliendo for di Hulanda kier establesé nan mes den e kolonianan di Karibe. E ta trata kondishonnan di bida, tareanan di kas i etiketa sosial. E siguiente kapítulonan ta ofresé un deskripshon general di e teritorio, poblashon i kultura di Sürnam i e islanan di Karibe denter di e imperio kolonial hulandes. Tambe e buki ta kontené datonan estadístiko riba enseñansa na Sürnam. Por ehèmpel, e ta menshoná ku na 1896 e kolonia tabatin 54 skol ku 7.139 studiante, inkluyendo 3.453 mucha muhé. Tambe ta pone atenshon na introdukshon di enseñansa obligatorio na 1877 i na inisiativanan manera e banko di spar pa skol, ku a keda introdusí na 1882.
Hende muhé den e kolonianan
[editá | editá fuente]Mayoria di e volúmen ta dediká na e posishon i aktividatnan di hende muhé. Lo siguiente ta wòrdu deskribí susesivamente:
- hende muhé di poblashonnan urbano i rural na Sürnam;
- hende muhé referí na nan den e publikashon komo Bush Negresses (awendia referí na nan komo hende muhé Maroon);
- hende muhé di komunidatnan indígena.
E outornan ta deskribí práktikanan di kuido, kriansa di yu, nutrishon i trabou, inkluyendo agrikultura, trabou di kas i komersio. Tambe nan a trata profesionnan di hende muhé manera edukadó, enfermero, labado di paña, komersiante, i portero.
Resepshon
[editá | editá fuente]E publikashon a risibí resensianan positivo den prensa hulandes na 1898. Artíkulonan den korant a elogiá e obra komo informativo i aksesibel i a enfatisá ku e tabata kontené detayenan ku tabata poko konosí bou di e públiko hulandes. E revisornan a konsiderá e kolekshon un kontribushon eksitoso na e ophetivonan di e eksposishon, esta oumentá konosementu tokante labor di hende muhé i kompromiso sosial, inkluso pafor di Hulanda.
Signifikado
[editá | editá fuente]E publikashon ta wòrdu konsiderá un dokumento kultural i sosial oportuno. E ta ofresé bista riba puntonan di bista kolonial riba hende muhé, trabou i kuido, i ta konstituí un fuente balioso pa investigashon riba relashonnan di género kolonial, práktikanan di kriansa i formanan di organisashon sosial di antaño na Sürnam i Kòrsou. Kategoria:Karibe Hulandes Kategoria:Historia
De Vrouw in Nederlandsch West-Indie was een boekuitgave bestemd voor Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid in 1898, en welk inhoud bijeenverzameld werd door Louis Constant van Panhuys.
Achtergrond
[editá | editá fuente]De vrouw in Nederlandsch West-Indië, uitgegeven van wege de West-Indische Rubriek-commissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid, bijeenverzameld door jhr. L. C. van Panhuys. De West-Indische Rubriekcommissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid heeft een boekje uitgegeven, getiteld „De vrouw in Nederlandsch West-Indië”. Dit werkje, dat een heel aardig denkbeeld geeft van het leven en werken der vrouwen in de beide koloniën Suriname en Curacao, bestaat uit verscheidene schetsen, die bijeenverzameld zijn door jhr. L. C. van Panhuys. Het doel der uitgave is de belangstelling in onze schoone West-Indische koloniën aan te wakkeren en de vrouwen, speciaal die betrekking hebben met West-Indië, op te wekken tot betere kennismaking met alles wat land en volk der koloniën betreft, terwijl het tevens een blijvende herinnering is aan het doel der tentoonstelling.
Inhoud
[editá | editá fuente]In het eerste hoofdstuk wordt aan Europese dames die uit het moederland naar de West vertrekken, adviezen verstrekt, terwijl het tweede en derde hoofdstuk een beschrijving wordt gegeven van land en volk van Suriname en de verschillende Caribische eilanden. In het overig gedeelte van het werkje wordt speciaal gehandeld over de aard, de positie en de werkzaamheden van vrouwen. Achtereenvolgens krijgen we een schets van de vrouw uit het volk in Suriname, de bosnegerin en de Indiaanse vrouw.
| Fuente, nota i/òf referensia |
De Vrouw in Nederlandsch West‑Indië is een bundel uitgegeven ter gelegenheid van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid, welke in 1898 in Den Haag plaatsvond. De bundel werd samengesteld door jhr. L. C. van Panhuys namens de West‑Indische Rubriekcommissie. De publicatie had een tweeledige doel: enerzijds de belangstelling van vrouwen in Nederland te wekken en te stimuleren voor de koloniën Suriname en Curaçao, en anderzijds als een blijvende herinnering aan de expositie zelf.
Achtergrond
[editá | editá fuente]Samenkomst en doel De bundel is uitgegeven door de West-Indische Rubriekcommissie, onderdeel van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid. De redactie vond plaats onder auspiciën van jhr. L. C. van Panhuys. Doelstelling:
- Vrouwen uit Nederland kennis laten maken met het leven en werk van vrouwen in de West-Indische koloniën.
- Een blijvende aandenken bieden aan het thema-onderdeel van de tentoonstelling.
📝 Inhoud Hoofddeel I Adviezen voor Europese vrouwen die overwegen naar de koloniën te verhuizen. Hoofddeel II & III Algemeen beeld van land, cultuur en bevolking in Suriname en diverse Caribische eilanden. Specifieke portretten van vrouwen uit de koloniën De Surinaamse ‘bosnegerin’ met details als borstvoeding en traditionele voedingspraktijken. „…zij zoogt haar kind, maar geeft het ook bananenmeelpap (‘gongote’) zodat de baby zich niet meer kan bewegen …” Van Panhuys vergelijkt deze gewoonte met Nederlandse vrouwen die jenever gebruikten om hun baby te kalmeren (p. 32). De Indiaanse vrouw Algemene positie en taken van vrouwen uit de volks- en plattelandsgemeenschappen, waaronder onderwijs, zorg en landbouw. Beroepsleven van vrouwen Vrouwen als onderwijzeressen, verpleegsters en vooral landbouwers — op plantages én eigen gronden. Onderwijs in Suriname (1877 leerplicht, 1896: 54 scholen, 7.139 leerlingen, waaronder 3.453 meisjes). Schoolspaarbank (geïntroduceerd 1882 – populair bij leerlingen). Overige beroepen: wasvrouw, koopvrouw, lastdraagster.
Belang van de publicatie
[editá | editá fuente]Cultureel en sociaal document: biedt unieke, tijdgebonden inkijk in de levens- en arbeidsomstandigheden van vrouwen in koloniaal Suriname en Curaçao. Voorlichting en propaganda: bedoeld om vrouwen uit de metropool te informeren én te werven voor verbinding met de koloniën. Historische bron: waardevol voor onderzoek naar koloniale genderrollen, dagelijkse zorgpraktijken en vroege sociale interventies zoals onderwijs en spaarbanken.
Suggesties voor afronding
[editá | editá fuente]Overweeg nog een kort slot waarin je de publicatie plaatst in zijn tijdgeest (burgerlijke moraal rond 1900, koloniale verhoudingen, rol van georganiseerde vrouwenbewegingen).
Nabeschouwing
[editá | editá fuente]Het perspectief van de vrouw in West-Indië
[editá | editá fuente]Hoewel De vrouw in Nederlandsch West-Indië werd samengesteld door jhr. Louis Constant van Panhuys en gericht was op bezoekers van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid in 1898, biedt het werk ook waardevolle informatie over de beleving van arbeid, zorg en onderwijs vanuit het perspectief van vrouwen in de West-Indische koloniën, met name Suriname en de Nederlandse Antillen.
Zelfstandigheid en arbeidsethos
[editá | editá fuente]Vrouwen in de koloniën waren actief in de landbouw, zowel op plantages als op eigen grond. Ze verrichtten zwaar fysiek werk en droegen aanzienlijk bij aan de lokale economie. Volgens het boek schroomden deze vrouwen niet voor het "zwaarste werk" en was hun arbeid van onmiskenbaar belang voor het gezinsinkomen.[1]
Zorg en culturele tradities
[editá | editá fuente]De publicatie beschrijft ook moeders en zorgverleners, met onder meer aandacht voor het zogen en voeden van kinderen. Een voorbeeld is de bosnegerin, die naast borstvoeding gebruik maakte van traditionele pap zoals "gongote" om baby's te voeden. Dit gebeurde soms zo intensief dat baby's nauwelijks konden bewegen. Hoewel het lokale gebruik door koloniale autoriteiten werd afgeraden, toont het een zelfstandige vorm van zorg en kennis.[1]
Onderwijs en emancipatie
[editá | editá fuente]In Suriname werd al in 1877 leerplicht ingevoerd. Het boek noemt 54 scholen met ruim 7000 leerlingen in 1896, waarvan 3453 meisjes.[1] Vrouwen werkten als onderwijzeres en stimuleerden scholing, waarmee ze een centrale rol speelden in de opvoeding en intellectuele ontwikkeling van de gemeenschap.
Economische diversiteit
[editá | editá fuente]West-Indische vrouwen waren niet enkel werkzaam als landbouwers of onderwijzers, maar ook als wasvrouw, koopvrouw, verpleegkundige of draagster. Deze economische veelzijdigheid weerspiegelt hun belangrijke maatschappelijke rol.[1] Ondanks de paternalistische toon biedt het boek een uniek inkijkje in het leven van vrouwen in de koloniën. Hun arbeid en maatschappelijke betrokkenheid verdienen erkenning als fundamenteel onderdeel van de koloniale geschiedenis.
Bronnen
[editá | editá fuente][1] L.C. van Panhuys, De vrouw in Nederlandsch West-Indië (1898). Uitgegeven door de West-Indische Rubriekcommissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid. Digitale versie beschikbaar via Delpher.nl.
thumb|De Vrouw in Nederlandsch Westindië. Uitgegeven vanwege de Westindische Rubriekcommissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid. Bijeenverzameld door jhr. L.C. van Panhuijs. De vrouw in Nederlandsch West-Indië, uitgegeven van wege de West-Indische Rubriek-commissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid, bijeenverzameld door jhr. L. C. vanPanhuys. De West-Indische Rubriekcommissie van de Nationale Tentoonstelling van Vrouwenarbeid heeft een boekje uitgegeven, getiteld „De vrouw in Nederlandsch West-Indië”. Dit werkje, dat een heel aardig denkbeeld geeft van het leven en werken der vrouwen in de beide koloniën Suriname en Curapao, bestaat uit verscheidene schetsen, die bijeenverzameld zijn door jhr. L. C. van Panhuys. Het doel der uitgaveis de belangstelling in onze schoone West-Indische koloniën aan te wakkeren en de vrouwen, speciaal die betrekking hebben met West-Indië, op te wekken tot betere kennismaking met alles wat land en volk der koloniën betreft, terwijl het tevens een blijvende herinnering is aan het doel der tentoonstelling. Het eerste hoofdstuk bevat eenige raadgevingen aan Europeesche dames die naar de West vertrekken, terwijl in het tweede en derde hoofdstuk een beschrijving wordt gegeven van land en volk van Suriname en de verschillende eilanden. In het overig gedeelte van het werkje wordt speciaal gehandeld over den aard, de positie en de werkzaamheden der vrouwen. Achtereenvolgens krijgen we een schets van de vrouw uit het volk in Suriname, de boschnegerin en de Indiaansche vrouw. Deze schetsen bevatten bijzonderheden, die stellig weinig of niet bekend zijn. Zoo lezen wij op pag. 32, „de boschnegerin zoogt haar kind altjjd zelf, doch houdt er bovendien nog een eigenaardige voedingsmethode op na, die ook onder de beschaafde negerinnen nog wel in zwang is, hoewel bv. de politie te Paramaribo het tegengaat, het zoogenaamde K e m ti-p i k i e n. Het kind wordt dan namelijk zoo volgegoten met bananenmeelpap (gongote) dat het zich niet meer kan verroeren en het buikje gespannen staat als een trom.” Wat de reden van deze meer dan overdadige spijziging is wordt niet vermeld, we veronderstellen dat het een middel is om de kleinen zoet te houden, zooals in ons vaderland sommige vrouwen uit ’t volk hun zuigelingen wel stil houden met een teugje jenever. De laatste hoofdstukken zijn gewijd aan de werkzaamheden der West-Indische vrouwen. De vrouwen aldaar zijn hoofdzakelijk onderwijzeressen, pleegzusters of landbouwsters. De laatstgenoemden zijn natuurlijk het talrijkst. Deze landbouwsters werken op plantages of op hun eigen grondjes en zien niet op tegen het zwaarste werk. Ook aangaande het onderwijs in de WestIndische koloniën bevat het boekje interessante mededeelingen. Reeds in het jaar 1877 is de leerplicht in Suriname ingevoerd. Deze kolonie bezat in December 1896 54 scholen met 7139 leerlingen, waarvan 3453 meisjes. In 1882 heeft men in Suriname een schoolspaarbank ingevoerd, waarvan een druk gebruik wordt gemaakt. Behalve door de reeds genoemde beroepen voorzien de vrouwen in haar onderhoud als waschvrouw, koopvrouw, lastdraagster enz. Wij hopen, dat het boekje in veler handen moge komen en dat het moge bijdragen om de kennis te vermeerderen van onze, bij het publiek nog zoo weinig bekende West-Indische koloniën en vooral dat de vrouwen ook hier haar zegenrijken invloed zullen doen gelden en meewerken tot den bloei van deze schoone gewesten.
Fuente, nota i/òf referensia
|
Ocho dia ta un antiguo rito di luto na Aruba, Kòrsou i Boneiru, ku ta sostene famia i amigunan di defuntu den nan proseso di luto.
Tabatin un tempu na Kòrsou i Boneiru ku e defuntunan tabata wòrdu rekordá no solamente ku un Misa, pero ku ocho dia di orashon, kanto, kuenta, i komunion. Pa ocho dia, e komunidat a reuní — no solamente pa yora, pero pa ofresé sosten. Famia i amigunan a wòrdu sostené den nan proseso di luto: ku orashon, kantika, rekuerdo i brasa, e alma di e defuntu tambe a wòrdu eskoltá pa e bida despues di morto. E ritual aki tabata wòrdu yamá Ocho Día. Despues cu dera e defunto ta cuminsa cu e “ocho dia”. Esaki ta un periodo di luto di ocho dia, durante cua esnan cu a keda den luto ta reuni diariamente. Bou di guia di un intersesor, ta hasi orashon pa e defuntu i su sernan kerí. Un sirbishi di konmemorashon ta wòrdu tené 40 dia despues di e morto, i tambe anualmente riba e aniversario di e morto. Den Iglesia Catolico Romano, ademas di e dia di recuerdo anual aki, e famia por pidi un misa mensual pa e defunto.[1] De negendenacht (novena= Ninth Night) ceremonie op Jamaica toont overigens inderdaad overeenkomst met de curacaose "ocho dia".[2]VOLKSKUNDE. "Amigoe". Curaçao, 05-09-1980, p. 5. Geraadpleegd op Delpher op 19-12-2025, https://resolver.kb.nl/resolve?urn=ddd:010640155:mpeg21:p017</ref> --- Er was een tijd op Curaçao en Bonaire waarin de overledene niet alleen werd herdacht met een mis, maar met acht dagen van gebed, zang, verhalen en verbondenheid. Acht dagen lang kwam de gemeenschap bijeen—niet alleen om te rouwen, maar om te begeleiden. De familie en vrienden werden ondersteund in hun rouwproces: met gebed, zang, herinnering, en omarming werd ook de ziel van de overledene begeleid naar het hiernamaals. Dat ritueel heette Ocho Día. Dit ritueel, ontstaan uit de ontmoeting tussen Afrikaanse spirituele tradities en het katholieke geloof, was veel meer dan folklore. Het was een daad van geestelijke zeggenschap. Wat de kerk niet kon bieden, gaf de gemeenschap zichzelf: troost, structuur, en een plek voor de ziel om haar weg te vinden. De Ocho Día, met haar gezangen in een vermenging van Papiaments en Latijn, de overdracht van culturele identiteit via verhalen over West-Afrikaanse mythische figuren zoals de spin Nanzi, gezongen litanieën, een eigen vormgegeven liturgie van gebeden, en het kantelen van het altaar op de achtste dag (Ocho di Yukán)—dat was hun manier om trouw te blijven aan hun wortels én aan hun geloof. Vandaag de dag is dit ritueel vrijwel verdwenen. Al twintig jaar is er geen gedocumenteerde viering meer. Uitvaarten worden nu tot in de puntjes geregisseerd door begrafenisondernemers, naar Europees model. In tegenstelling tot vroeger, waar een uitvaart veel meer was dan een kort moment van condoleren of een drive-thru, of het volgen van de dienst via een YouTube-link, is afscheid nemen verarmd tot een haastig en afstandelijk ritueel. De zinsnede “geen rouwbeklag aan huis” klinkt inmiddels als een mantra in overlijdensberichten.
Bob Harms: De ocho dia, een rouwritueel van acht dagen op Aruba, Bonaire en Curaçao, was veel meer dan alleen een religieuze bijeenkomst. Het was een levendig sociaal evenement, doordrenkt van culturele tradities die hun oorsprong vinden in West-Afrika en de diaspora. Ondanks pogingen van de Rooms-Katholieke Kerk om deze ‘afwijkende’ gebruiken te onderdrukken, hield de gemeenschap stand en gaf het rouwproces zo een unieke, eigen invulling. Tijdens dit achtdaagse ritueel nam een voorzanger, de resadó, de leiding. Hij zong litanieën, een mix van Papiaments en Latijn. De aanwezigen zongen mee met de kantikanan di Ocho Dia, liederen speciaal voor dit ritueel, en de kantikanan di Dum Ve, verbasterde Gregoriaanse gebedsliederen. Ook op de laatste ochtend, wanneer het altaar werd afgebroken, werden er speciale liederen gezongen, de kantikanan di Jukán.
Na de uitvaart is er een rouwperiode die acht dagen duurt. In deze dagen worden er litanieën (gebeden) voorgelezen door een vrouw die ouder is dan 50. Ze vraagt God om de overledene onder zijn hoede te nemen en de nabestaanden te troosten. Tijdens deze ‘ocho dia’ geven naasten en familie alle ruimte aan hun emoties. Vooral op de achtste dag nemen ze de tijd om na te praten over de dingen die de overledene heeft gezegd en hoe hij of zij zich heeft voorbereid op de dood. De ramen worden opengezet zodat de geest kan vertrekken.
Het is een perfect voorbeeld van syncretisme: het samenvoegen van verschillende culturele en religieuze elementen. Hoewel de periode van acht dagen ook in het christendom voorkomt (denk aan de besnijdenis van Jezus na 8 dagen), is de uitwerking (de ceremonies, muziek, dans) sterk beïnvloed door de Afrikaanse wortels en de 'survival' van voorouderlijke tradities na de slavernij, steltDBNL - Digitale Bibliotheek voor de Nederlandse Letteren.
| Fuente, nota i/òf referensia |

E salario mínimo ta e montante mas abou ku un dunadó di trabou ta legalmente obligá di paga un empleado. Un salario mínimo por wòrdu ekspresá komo un salario pa ora, pa luna òf pa siman. Semper e ta wòrdu ekspresá komo un salario brutu, ekskluyendo belasting i kontribushonnan di seguro sosial. Dentro di Union Europeo, 22 di e 27 estadonan miembro tin un salario minimo. E sinku paisnan di UE ku no tin un salario mínimo ta Austria, Dinamarka, Finlandia, Suesia i Italia. E paisnan aki, inkluyendo Noruega i Suisa, ta laga e fiho di salario mínimo na organisashonnan di dunadó di trabou i empleado. es.wiki: Salario mínimo, salario mínimo, òf salario mínimo ta e montante mínimo di remunerashon ku un dunadó di trabou ta obligá pa lei pa paga su empleadonan pa e trabou ku nan a hasi durante un periodo determiná. E suma aki no por wordo baha ni pa acuerdo colectivo ni individual. Un salario mínimo ta eksistí den mas ku 90% di e estadonan miembro di e Organisashon Internashonal di Trabou (ILO).[1] E regulashon aki a wòrdu establesé pa promé biaha na Australia i New Zealand den siglo 19.[2] Kada pais tipikamente ta establesé e normanan legal ku ta regulá e salario mínimo i e mekanismonan pa determiná su montante periodikamente, normalmente anualmente. Regulashonnan di salario mínimo, ku nan diferensianan, ta presente den kasi tur pais rònt mundu, i nan ophetivo, eksplísito òf nò, ta pa redusí desigualdat di salario. Den añanan resien, vários pais a reformá nan polítika di salario mínimo komo kontesta na e oumento di kosto di bida i preshon sosial pa garantisá un entrada desente. Algun gobièrnu a opta pa konektá e salario mínimo na e konsepto di un “salario di bida,” komprondé komo un salario ku ta kubri e nesesidatnan básiko di un individuo òf famia, inkluyendo kuminda, bibienda, edukashon i kuido di salú. Paisnan manera Alemania,[3] Sur Korea, Chile,[4] i New Zealand a implementá oumentonan signifikante, miéntras ku na Merka tabatin un tendensia pa oumentá e salario mínimo na nivel estatal i munisipal den ousensia di konsenso federal. Ademas, organisashonnan manera Organisashon Internashonal di Trabou (ILO) i Programa di Desaroyo di Nashonnan Uni (UNDP) a promové kuadro pa evaluá e impakto di e salario mínimo riba redukshon di pobresa i desigualdat, resaltando e importansia di ahusta e montantenan aki periodikamente i segun kriterionan ekonómiko i sosial. Salario mínimo, salario mínimo, òf salario mínimo ta e montante mínimo di remunerashon ku un dunadó di trabou ta obligá pa lei pa paga su empleadonan pa e trabou ku nan a hasi durante un periodo determiná. E suma aki no por wordo baha ni pa acuerdo colectivo ni individual. Un salario mínimo ta eksistí den mas ku 90% di e estadonan miembro di e Organisashon Internashonal di Trabou (ILO).[1]
Caribe Hulandes
[editá | editá fuente]- 1947 - invoering Loonregeling 1946 (P.B. 1947, no. 2),
- 1972 - Landsverordening minimumlonen (P.B. 1972, no. 110)
1 oktober 1972 e Ordenansa Salario Minimo a drenta na vigor na Antias Hulandes.[1]
Fuente, nota i/òf referensia
|
LANDSVERORDENING van 31 mei 1972 houdende nieuwe regelen inzake minimumlonen Citeertitel Landsverordening minimumlonen Vastgesteld door Gouverneur van de Nederlandse Antillen Onderwerp maatschappelijke zorg en welzijn Eigen onderwerp arbeidsregelgeving Opmerkingen met betrekking tot de regeling Deze verordening vervangt de Loonregeling 1946 (P.B. 1947, no. 2),
The minimum wage history in the Dutch Caribbean is tied to the islands' individual statuses, with a significant shift in the Caribbean Netherlands (Bonaire, Sint Eustatius, Saba) towards higher, federally regulated minimum wages starting in the 2010s, aiming for a dignified existence. Other islands, like Aruba, also adjusted their minimum wages in recent years, while the overall trend shows efforts to raise wages to improve socio-economic conditions, though this can create competitive pressure compared to other Caribbean nations. The minimum wage in the Dutch Caribbean is set separately for each island, with the highest recent rates being $1,750 per month in the Caribbean Netherlands (Bonaire, St. Eustatius, and Saba) as of July 1, 2024, and AWG 2,007.05 per month in Aruba as of January 1, 2025. The Caribbean Netherlands' minimum wage is adjusted annually based on the consumer price index.
| Mary Gertrude Johnson | ||
|---|---|---|
| Imagen desea: Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao | ||
| Famia | ||
| Tata | Peter Hassell | |
| Mama | Esther Lovell Johnson | |
Mary Gertrude Johnson (☆ 1854 na Zions Hill – † 1939 na Saba), tambe konosí komo Mary Gertrude Hassell, tabata un edukadó prominente i un pionero den promoshon di e arte tradishonal di kanchi sabano riba e isla di Saba. El a duna les i popularisá e téknika di obra ku hilo habri, ku despues a bira un di e produkto artístiko i ekonómiko mas importante di e isla. Segun folklorista Eric Eliason, “kisas e ta e persona mas honrá den historia di e isla.”[1]
Biografia
[editá | editá fuente]Mary Gertrude Johnson a nase na Zions Hill (den e tempu ei konosí komo Hell’s Gate) komo yu muhé di Esther Lovell Johnson i Peter Hassell. Su famia tabatin un posishon respetá den komunidat i su mayornan tabatin medio finansiero sufisiente pa mand’é pa estudio na Caracas, Venezuela na komienso di añanan 1870. Pa un periodo Johnson a biba den un internado katóliko, kaminda soeurnan di e konvento tabata duna enseñansa, inkluso na manera tradishonal.[2] Durante su estadia na Venezuela, el a siña for di e yu muhénan di e elite venezolano kon pa traha obra ku hilo habri den estilo ajour, ku despues a bira konosí na Saba komo kanchi spaño.[3] [4] E téknika aki lo bira e base pa e desaroyo di e arte di kanchi sabano, un forma di arte tekstil úniko pa Saba.[5][6] Despues di a kompletá su estudio, Johnson a regresá Saba. Einan el a kasa ku James Benjamin Johnson i a kuminsá duna les na e skol katóliko lokal. E pareha a establesé nan mes na Windwardside. Inisialmente, el a sigui ku trahamentu di kanchi komo un hòbi, dunando les na algun amigu i miembro di famia, pero pronto el a kuminsá plama riba henter e isla. Gradualmente ela kuminsá duna lès, i patronchinan spesífiko pa e isla a wòrdu kreá, yamá na nòmber di nan kreadornan, manera Imelda, Sylvia i Laurentina.[4][5] Ku e establesementu di un servisio postal konfiabel entre Saba i mundo eksterno na 1884, e posibilidat pa bende kanchi via pòst a habri un fuente nobo di ingreso pa hopi famianan. Pa tempu di Prome Guera Mundial, un di kada dies habitante tabata inbolbí den produkshon òf benta di kanchi sabano. Den e añanan 1920, ta kalkulá ku entre 30% i 40% di PIB di Saba tabata generá for di kanchi, un kontribushon sin igual pa un isla chikí.[4][5] Mary Gertrude Johnson a fayesé na 1939 na edat di 85 aña. Su legado sigui biba den arte, ekonomía i identidat kultural di Saba.
Homenahe
[editá | editá fuente]Na 1996, su aporte a wòrdu rekonosé ku un stampia postal di Antias Hulandes, ku ta mustra un imagen di dje ku un obra di kanchi na banda robes. E stampia tabata parti di un seri dediká na figuranan antiano prominente.[7]
Mira tambe
[editá | editá fuente]Fuente, nota i/òf referensia
|
Malchi:Defaultsort:Johnson, Mary Gertrude Kategoria:Saba
- na un Skol di Konbento. Einan ela siña kon pa traha e hilo dibuhá for di e yu muhénan di Venezolanonan elite, i a introdusí e arte na Saba kaminda e ta konosí generalmente komo obra spañó.[1]
- the past, drawn lace embroidery often produced larger pieces in the form of tablecloths, curtains, drapes, etc. Today, these larger ana more expensive items are no longer in demand and the intricate patterns of drawn lace are being used in a more decorative manner on various items of women’s and household ware such as shawls, skirts, blouses, handbags, hand¬ kerchiefs, napkins and other cloths.
- Perhaps this is the reason the craft is popularly known as "Spanish work" on Saba. In 1884, the wives and daughters of Saba's seafaring men began working in earnest. In that year regular mail service connected the five-squaremile island to the outside world for the first time, thereby establising the possibility of a mailorder cottage industry. By 1898, Saba's lacemakers had become so adept that a Miss Florence Every entered an exhibition of women's handicrafts in The Hague, The Netherlands, where she received an honorable mention. Six years later, a Saban was awarded first prize in a competition in Copenhagen, Denmark, and was invited by the Danish government to spend four months in the Scandinavian country. Little by little, the industrious Saban women began exporting their delicate work, primarly to customers in the United States. The method by which they obtained the names of potential clients illustrates typical Saban ingenuity. Lacemakers would copy the addresses of American companies from the boxes of merchandise that were sent to the island. They would then dispatch a letter explaining their craft and their prices to the firm, hoping to have some sympathetic manager post the missive on the company bulletin board or mention it in the company newsletter. Their efforts were surprisingly successful. By 1928, nearly 25,000 guilders worth of needlework was being exported.[3]
Naturally, clients' addresses were closely-guarded secrets. Who betide anyone who "stole" an address or who wrote "bad things" about a competing lacemaker. Many families were not on speaking terms for years, owing to some real or imagined breaking of this unwritten law. In turn, many company officials wrote to Saba's Vice-Lieutenant Governor inquiring into the financial status of the women soliciting business from the companies' employees. As tactfully as possible, the administrator would reply that the ladies could stand "some help", even though some of the lacemakers were among the most affluent residents of the tiny island. When the Great Depression spread economic havoc throughout the United States in the early 19305, demand for "Saba Lace" plunged alarmingly. Committees were formed on the island to promote the "industry". Unfortunately, nothing seemed to help. It was only with the increase of tourism to the island that "Saba Lace" flourished once again. An airfield was finally constructed on the mountainous terrain in 1963 and the island became a favorite with travelers searching for an unusual daytrip from nearby St. Maarten of for longer stays in a serence and unspoiled Caribbean atmosphere. In 1984, 15,000 tourists visited, departing with approximately $100,000 worth of delicate, handmade lacework. Thus, after more than a century, a handcraft learned by a young Saban girl in the quiet cloisters of a Caracas convent still provides a means of survival for many families on the tiny island of Saba.
| Sheila Payne | ||
|---|---|---|
| Imagen desea: Caribiana/Sandbox/Kladblok Curacao |
Sheila Payne (☆ 1961 na Kòrsou) ta un aktris i kontadó di kuento di Kòrsou i un defensor di preservashon di Papiamentu.[1] Sheila Payne a nase i lanta na Kòrsou, den un famia originalmente di Saint Kitts. Su interes i amor pa kontamentu di kuenta a bini di su tata. Komo un studiante di skol básiko, el a hasi un impreshon sumamente eksitoso di e empresario di músika Ángel Job (ku e apodo El Gordito de Oro).[2] For di 1980 pa 2000, Payne a biba na Hulanda. El’a studia matemátika i ekonomia i a tuma un kurso posgrado den desaroyo di karera. Despues di a traha den e ramo ei pa algun tempu, el a bira un aktris ku Jeugdtheater Citadel Groningen. Na Kòrsou, el a traha komo aktris pa teater hubenil i despues a regresá na kontamentu di kuenta.[2] Na 2011, Payne a risibí un nominashon di UNESCO pa su esfuersonan den preservashon di Papiamentu.[2]
Un tragalus (hulandes: dakvenster) ta referi na un bentana chikí ku generalmente ta instalá riba un muraya haltu, tei, òf den un dak di kas. Literalmente, e palabra cu e ta e luga pa laga lus drenta. "tragaluz" via Spaño (traga = bebe, luz = lus) — literalmente, un lugá pa laga lus drenta. un ekstenshon di e superfisie di dak ku ta inkliná, hopi bia ta konsistí di un kuadro di bentana vertikal ku òf sin partinan movibel, dos muraya banda triangular i un tapa, trahá komo un dak plat, siya ?, heup òf pent. Un tragalus por wòrdu instalá mesora durante konstrukshon nobo, pero hopi bia ta wòrdu trahá despues pa haña espasio èkstra, tin bia na e lugá kaminda un skylight ta presente kaba. E kuadro di bentana ta sirbi pa permití lus i airu drenta den e zolder òf kamber di zolder. Un bentana di dormitorio hopi bia ta proveé e espasio èkstra ku espasio pa kabes (espasio pa kabes), ku ta nesesario pa krea un kamber den zolder. Bentana di dormer por wòrdu montá na diferente manera. Tradishonalmente riba e lugá, kaminda e bentana di e dormer ta wòrdu bati riba e dak riba e sitio, loke ta tuma un promedio di 3 pa 4 dia. Tin tambe bentananan prefab. E bentananan prefabriká aki ta wòrdu pre-produsí den un fábrika òf tayer di karpinteria i ta wòrdu montá riba e dak denter di un dia. Bentana di dormer ta traha di vários material. Esaki ta dependé di e estilo arkitektóniko di e kas i e deseonan di e kliente. Bentana prefabriká por lo general ta trahá di palu òf plèstik. Un ekstenshon riba e dak tambe ta wòrdu yamá kuko òf akkenailtje (prinsipalmente na Groningen).
Fuente, nota i/òf referensia
|
chatgpt:Den papiamentu, tragalus ta un palabra ku referi na un ventanita chikí ku generalmente ta instalá riba un muraya haltu, tei, òf den un kas di dak. E palabra mes ta bin di Hulandés "tragaluz" via Spaño (traga = bebe, luz = lus) — literalmente, un lugá pa laga lus drenta. ✅ Den konteksto di construccion Hulandés (i Karibe Hulandes), un "tragalus" ta un ventanita, pero den hulandés moderno e palabra ku ta mas relashona ta "dakkapel" òf "dakvenster", ku ta referí mas espesífikamente na un ventan chi subi for di dak, ku ta kreá espasio i lus den un piso haltu. Diferensha: Tragalus = ventanita (simpel, generalmente no sobresalí for di tei). Dakkapel = estruktura di bentana ku sobresalí for di tei pa kreá mas espasio i lus. 🏚️ Tragalus den Karibe Hulandes Sí, tragalus (of ventanitanan den dak) tabata uza den arquitectura tradicional Karibe Hulandes, inklusí: Kas di plantashon (Boneiru, Kòrsou, Aruba) Kas di pueblo (kas di torto, kas di piedra) Fortifikashon (forte) E motibu principal pa usa un tragalus tabata: Laga lus natural drenta (den tempo ku no tabatin mucha bentanan grandi) Mehorá ventilashon (pa saka kalor fo'i kas) Duna un poko di brisa sin perde protekshon kontra tormenta. Ejemplo: Riba kas di plantashon na Kòrsou manera Landhuis Brievengat òf Landhuis Chobolobo, bo por topa ventanitanan haltu riba e dak ku ta sirbi komo tragalus. Na Aruba, na kas antique den Noord i Santa Cruz, bo por wak esemey. 📜 Origen historiko E uso di ventanitanan haltu (tragalus) a bini ku: Influensia di arquitectura kolonyal Hulandés (especialmente siglo 17-18). Adaptashon lokal pa klima tropikal — ventilashon tabata esencial. Manká di material di konstrukshon — un bentana chikí tabata mas fasil pa instala den muraya di torto òf piedra. ✏️ En Resúmen Aspekto Tragalus Dakkapel Definishon Ventanita haltu Bentana sobresaliente for di tei Funshon Lus i ventilashon Lus, ventilashon, espasio Material Hout, piedra, torto Hout, tei, glas Uzo den Karibe Sí, den kas antique Raro, mas den Hulanda Kategoria:Konstrukshon
- Florin karibense (aanvullen)
Siman pasá a tuma lugá e desvelo ofisial di e diseño di e Guilder Karibense, e moneda nobo ku lo ta den sirkulashon na Kòrsou i Sint Maarten entrante 31 di mart 2025. Banko Sentral di Kòrsou i Sint Maarten (CBCS) a presentá e biyetenan i monedanan simultáneamente na ámbos pais.[1] -- 2025 lo ta e aña di plaka nobo ku introdukshon di e Golder Karibense. E seri nobo di biyete ta inspirá pa e ‘Mundu Bou di Laman’. E parti dilanti di e biyetenan ta mustra e fauna bou di awa colorido di Curaçao y Sint Maarten, como simbolo di e laso entre ambos pais. E diversidat úniko di animalnan marino, segun Banko Sentral, ta un rekordatorio di e poder di koperashon i metanan kompartí, apesar di kada pais su propio identidat. E parti patras di e biyetenan ta deskribí bista históriko i kultural importante di Kòrsou i Sint Maarten. Loke ta spesial di e seri nobo aki ta su diseño: e parti dilanti tin un diseño horizontal tradishonal, miéntras ku e parti patras ta orientá vertikalmente. Ta prome biaha cu biyetenan cu patras vertical ta wordo emiti na Curaçao y Sint Maarten. E seri di florin Karibense ta inkluí sinku biyete di bankero ku e siguiente denominashonnan: 10 Cg, 20 Cg, 50 Cg, 100 Cg i 200 Cg. Cada biyete tin su propio color. 2025 lo ta e aña di plaka nobo ku introdukshon di e Golder Karibense. E seri nobo di biyete ta inspirá pa e ‘Mundu Bou di Laman’. E parti dilanti di e biyetenan ta mustra e fauna bou di awa colorido di Curaçao y Sint Maarten, como simbolo di e laso entre ambos pais. E diversidat úniko di animalnan marino, segun Banko Sentral, ta un rekordatorio di e poder di koperashon i metanan kompartí, apesar di kada pais su propio identidat.[2] E parti patras di e biyetenan ta deskribí bista históriko i kultural importante di Kòrsou i Sint Maarten. Loke ta spesial di e seri nobo aki ta su diseño: e parti dilanti tin un diseño horizontal tradishonal, miéntras ku e parti patras ta orientá vertikalmente. Ta prome biaha cu biyetenan cu patras vertical ta wordo emiti na Curaçao y Sint Maarten. E seri di florin Karibense ta inkluí sinku biyete di bankero ku e siguiente denominashonnan: 10 Cg, 20 Cg, 50 Cg, 100 Cg i 200 Cg. Cada biyete tin su propio color.
denominashon di mas chikitu: 10 florin
[editá | editá fuente]E biyete di dies florin karibense ta predominantemente hel i tin un imágen di e angelfish gris na e parti dilanti i e faro di Klein Curaçao na e parti patras.[3] E angelfish gris por krese te sesenta sentimeter di largura. E espesie aki tin un kurpa den forma di disko ku un kabes relativamente grandi. Angelfish adulto gris ta gris kla ku manchanan pretu tur kaminda, miéntras ku nan kabes ta gris kla ku un boka mas kla ainda. E hóbennan, di otro banda, ta pretu ku sinku strepi hel briante ku ta kore vertikal riba nan kurpa. Hubenilnan ta wòrdu hañá generalmente riba e rif òf den kama di yerba di laman, kaminda nan ta traha na “stashonnan di limpiesa” meskos ku garnachi mas limpi ta hasi, pa deshací di parasito di piská mas grandi. Adultonan por lo general ta habitá rifnan i por wòrdu hañá na profundidatnan te ku trinta meter. E konki reina ta un snèk ku ta biba prinsipalmente den kama di yerba di laman i riba banki di santu i por krese basta grandi. Karakolnan adulto por krese te mas o ménos 35 sentimeter di largura. E karakolnan aki ta herbívoro i ta alimentá nan mes ku material di mata ku ta haña entre e yerba di laman. E conchi reina ta birando mas y mas raro den hopi parti di Caribe pasobra su carni ta wordo considera un delicia y hopi biaha ta wordo haya riba platonan. Ta p’esei tin vários inisiativa pa kria nan den koutiverio pa produkshon di kuminda òf laga nan bai bèk den naturalesa. Kasi no tin ehemplar adulto real ku a sobra den e awanan interior di Kòrsou. Patras
Di dos denominashon: binti florin Cg 20
[editá | editá fuente]E biyete di binti florin Karibense ta predominantemente blou i tin e rayo di águila mancha dilanti i Simpson Bay patras. Cu un envergadura di casi tres meter, e Spotted Eagle Ray ta un di e especienan di rayo mas grandi den nos awanan. E ta wòrdu rekonosé fásilmente pa su fondo skur ku numeroso mancha blanku i un barika kompletamente blanku. E rayonan aki tin un rabo largu i punta ku vários spina venenoso. E rayonan aki ta kome bivalvo, entre otro, i ta buska nan riba fondo di santu. Nan ta koba den santu i tin bia ta zwaai esaki ku nan “alanan”. Tambe nan ta come cangreu, cangreu ermitaño y caracol manera e queen clam. Rayonan di águila mancha ta hopi sosial i hopi bia ta landa den grupo chikí.[2] Yellow Cowries ta karakol di laman ku ta wòrdu hañá den mayoria di laman tropikal. Den pasado, diferente tipo di cowries tabata hunga un ròl importante den komersio i kultura. Kaska di cowrie tabata wòrdu usá histórikamente komo moneda, partikularmente na China, Afrika, New Guinea i Indonesia. E barkunan di e Kompania di India Oriental Hulandes (VOC) tabata komersia ku kaska di kowrie, spesialmente e “kaska di kaska di plaka” ku tabata representá un balor monetario, i tabata usa nan komo un medio di pago, inkluso pa kumpra hende sklabisá. Awendia nan ta wòrdu apresiá prinsipalmente komo kosnan di kolekshon i ta wòrdu usá den joyas. Karakol tin un dieta hopi spesífiko ku ta varia pa kada espesie. Algun ta karnivoro, algun herbívoro i algun omnívoro. Nan tin un struktura di alimentashon úniko yamá un “radula” den nan boka, ku ta funshoná komo djente, superfisie di yerba i kòrta kuminda.[2] Patras
Di tres denominashon: biyete di 50 Cg
[editá | editá fuente]E biyete ta predominantemente bèrdè i tin e turtuga di laman bèrdè na e parti dilanti i e playa di Grote Knip na e parti patras.[4] E turtuga bèrdè di laman ta wòrdu hañá den tur laman tropikal i subtropikal na mundu, inkluyendo den Karibe. E turtuga bèrdè di laman ta un herbívoro i ta kome prinsipalmente yerba di laman. E turtuganan ta sòru pa e yerba di laman no krese muchu largu i sofoká su mes. Esaki ta permití e ekosistema di yerba di laman pa mantené su funshonnan mas importante, esta komo un krèsh pa hopi bestia marino. E turtuga di laman bèrdè ta pues un espesie klave ku ta hunga un ròl esensial den tene nos oséanonan saludabel. Turtuga machu nunka no ta regresá tera. E hembranan ta bin tera solamente pa pone webu. Turtuga muhé ta traha vários nèshi pa aña. Turtuga ta protehá i den peliger di ekstinshon rònt mundu. E tellin faborito. E espesie di karakol bivalvo aki ta wòrdu hañá den henter Karibe, prinsipalmente na profundidatnan di te ku trinta meter. E kaska, ku ta wòrdu trahá dor di e karakolnan mes, por ta basta grandi, algun ta alkansá un diameter di mas o ménos ocho centimeter. E kaska ta di koló krema pa blanku ku randnan un poko haltu i hopi espasiá. E parti paden di e kaska ta hel. E dos mitarnan di e kaska por lo general ta pas bon huntu i hopi bia ta kubri ku alga i otro organismonan, proveyendo un kamuflahe ekselente riba e ref. E espesie aki ta filtrá kuminda for di awa di laman dor di chupa awa aden, filtr’é i despues “spuit afó” awa limpi. Patras Grote Knip Beach. Curaçao ta konosí pa su playanan relativamente chikí skondí den bahianan kómodo. Asta Grote Knip Beach ta situá den un bahia asina. E santu riba e playanan ta konsistí di entre otro e fekalnan di piská ku ta kome alga i otro organismonan marino. Segun ku e piskánan aki ta raspa alga for di piedra di koral i piedra di kalki, nan ta kita pida pida kalki tambe. E material aki despues ta wòrdu ekskretá komo granula chikitu di kalki, ku eventualmente ta akumulá riba playa komo santu blanku debí na akshon di ola. Piská papagai ta entre e espesienan responsabel pa e proseso aki.
Petróleos de Venezuela, SA (PDVSA) ta e kompania estatal di Venezuela riba tereno di petroleo i gas natural. E kompania tin aktividatnan den eksplorashon, produkshon, refinamentu, merkadeo, transporte i eksportashon di petroli, i tambe eksplorashon i produkshon di gas natural. El a kuminsá su operashon na 1976 despues di e nashonalisashon di e industria petrolero di e pais pa dekreto di gobièrnu riba 30 di ougùstùs 1975. Tur akshon di e kompania ta ainda propiedad di gobièrnu di Venezuela, kual pais ta e di sinku eksportadó mas grandi di petroli na mundu.
Reserva i produkshon
[editá | editá fuente]Venezuela tin e reservanan di petroleo mas grandi na mundu. Na fin di aña 2020, nan tabata balorá na 304 bion bari, òf 17.5% di e total mundial.[5] Arabia Saudita ta na di dos lugá ku un porshon di 17.2%. Un gran parti di e reservanan ta konsistí di zeta viskoso, ku ta wòrdu hañá prinsipalmente kantu di Riu Orinoco. E zeta aki ta ménos fásil pa saka ku zeta konvenshonal. Ku e reservanan di zeta konosí, e pais por mantené e nivelnan di produkshon aktual pa mas ku 500 aña.[5] Na 2005, produkshon di zeta tabata 3.3 mion bari pa dia (bpd), pero pa 2015 esaki a baha te na 2.6 mion bpd.[2] Debí na mal maneho ekonómiko, no tin sufisiente sèn disponibel pa invertí, loke ta kousa ku produkshon ta baha. E bahada aki a sigui despues di 2015 i na 2020 e produkshon tabata 540.000 bpd.[5] Un tendensia similar ta visibel pa refinamentu. Na 2010, kasi 1 mion bpd tabata wòrdu prosesá diariamente ainda, pero na 2019 esaki a baha te na 123.000 bpd.[5] Reservanan di gas ta muchu mas chikitu na 3% di e total mundial, pero tòg signifikante.[5] Produkshon di gas a keda basta stabil entre 2005 i 2017 i a fluktuá alrededor di 30-40 bion m³ pa aña. Tabatin un bahada fuerte na 2018, ku a sigui na 2019 i 2020. Na 2020, mas o ménos 19 bion m³ a wòrdu produsí.[5]
Historia
[editá | editá fuente]E kompania a wòrdu fundá dia 1 di yanüari 1976 despues di e nashonalisashon di e industria petrolero di Venezuela. Na sèptèmber 1986, e kompania merikano Southland a bende mitar di e akshonnan di CITGO na Petróleos de Venezuela. Na 1990, PVDSA a kumpra e sobra akshonnan, birando e úniko doño. Ku e transakshon aki, CITGO a wòrdu sigurá di e suministro di krudo i Venezuela a haña un kanal di benta nobo na Merka. Parsialmente debí na e kaida fuerte den prijs di petroleo desde 2015, PVDSA a topa cu problemanan finansiero. E kompania a risibí un fiansa grandi di Rosneft di Rusia i a kambio a primintí 49.9% di e akshonnan den CITGO komo fiansa.[6] Varios polítiko merikano ta preferá di no mira akshonista ruso den refinerianan merikano.[6] Na 1985, gobièrnu di teritorio insular di Kòrsou, ku a tuma over e refineria Isla na Kòrsou for di Shell, a transferí e operashonnan di e kompania pa Petróleos de Venezuela a base di un kontrato di hür di largu plaso.[7] Invershonnan den e refineria a keda atras, loke ta nifiká ku produkshon tabata wòrdu hasí prinsipalmente ku instalashonnan bieu. E problemanan ambiental ku esaki a enserá a kondusí na hopi demanda kontra e refineria òf kontra di gobièrnu.[7] E kontrato di hür di PDVSA a kaduká dia 31 di desèmber 2019. Despues di e salida di PDVSA, un bataya legal a tuma luga pa añanan largu entre Kòrsou i Venezuela. Nan dos finalmente a yega na un akuerdo na desèmber 2023. Venezuela lo suministrá zeta pa dies aña ku un balor ekivalente total di US$ 450 mion, ku lo wòrdu usá pa paga e debe di PVDSA.[8] ï Na yanüari 2019, Merka a imponé sanshonnan kontra PDVSA.[9] E kuentanan bankario di e kompania na Merka a wòrdu kongelá i merikanonan no ta permiti di hasi negoshi ku e kompania mas.[9] E sanshonnan ta un medida punitivo kontra e maneho di presidente Maduro. Zeta ta un fuente importante di entrada pa Venezuela i mas ku 40% di tur eksportashon di zeta ta bai pa Merka.[9] Na 2016, US$19 bion di e benta total di US$42 bion e aña ei a wòrdu generá na Merka. Na òktober 2023, e sanshonnan petrolero riba Venezuela a wòrdu aliviá.[10] A yega na un akuerdo entre e gobièrnu di Maduro i partidonan di oposishon bou di kua nan a bai di akuerdo pa tene elekshon den e di dos mitar di 2024, ku opservadónan internashonal pa garantisá ku nan ta hustu.[10] E relahamentu ta nifiká ku Venezuela por determiná un biaha mas pa su mes kuantu zeta e ta eksportá i na kua partidonan.[10] E akuerdo ta en prinsipio bálido pa seis luna.
Laso ku Karibe Hulandes
[editá | editá fuente](es.wiki}
Aruba
[editá | editá fuente]Na 1991, PDVSA a atkerí di Chevron e terminalnan di awa hundu den Laman Karibe den serkania di Aruba.[11] Na september 2015, Aruba a firma un memorandum di entendimentu cu Citgo pa sondea e re-apertura di e refineria situá na San Nicolas, Aruba, pará desde 2012 pa e operador Valero Energy ku un kapasidat instalá pa refiná 235.000 bpd. Na septèmber 2016, parlamento di Aruba a aprobá e outorisashon pa Citgo hür e refineria di San Nicolas pa 25 aña i un inversion aprobá pa PDVSA di 685 miyon dollar. Dia 23 di mei 2018, Korte di Aruba a kita e embargo riba dos kargamento di petroleo for di e tankeronan Atlantic Lily i Grimstad ku ConocoPhillips a pidi komo parti di su esfuersonan pa kobra un sentensia di arbitrahe kontra PDVSA.[12] Na febrüari 2019, Citgo a para e remodelashon i modernisashon di e proyecto pa motibu di sanshonnan ekonómiko.[13] Segun Promé Minister Evelyn Wever-Croes “E ta muy probable ku nos lo no sigui ku Citgo pero nos ta evaluando kon nos por sali for di e kontrato sin ningun problema".[14] Dia 22 di yüni 2021, e kompania Citgo a disidí di likidá 4 kompania supsidiario ku a keda kreá na 2016 ora ku gobièrnu a firma un kontrato di hür a kambio di rehabilitá e refineria di San Nicolas pa konvertí krudo èkstra-pisá for di e faha di zeta di Orinoco den krudo lihé. Mirando e problemanan ku a surgi a kousa di retrasonan di e proyecto na 2019 Citgo a termina su negoshi ku Aruba.[15]
Boneiru
[editá | editá fuente]PDVSA ta doño di e terminal marítimo Bonaire Petroleum Company (Bopec)[16] ku e kapasidat pa almasená te ku 12 mion bari di zeta krudo i derivadonan ku ta stratégiko pa eksportashon pa China i Merka. Na sèptèmber 2010, un kandela den dos di su 23 depósito a obligá gezaghebber di Boneiru pa sera e terminal.[17] Na desèmber 2017, gobièrnu hulandes a duna un ultimatum na PDVSA pa motibu di e falta di invershon den mantenshon di e terminal di Bonaire Petroleum Company (Bopec), lagando solamente sinku di e 21 depósitonan pa operá ku e isla tin, PDVSA a primintí un invershon di 25 mion dòler pa mantenshon i restourashon di e depósitonan.[18] Na mei 2018, e kompania ConocoPhillips ku sede na Houston a asumí kontrol di e aktivonan petrolero di Venezuela riba e isla kompania karibense di Boneiru[19], na ougùstùs 2018 a yega na un akuerdo ku PDVSA pa e pago di 2.040 mion ku un pago inisial di 500 mion dòler denter di un periodo di 90 dia for di momentu di firma e akuerdo, e sobra suma lo wòrdu pagá tur kuartal den un lapso di kuater aña i mei.[20] Dia 26 di ougùstùs 2020, gobièrnu di Boneiru a duna òrdu pa hasi bashí e sinku tankinan di almasenahe di zeta ku ta kontené 10 mion bari pa motibu di riesgonan ambiental i falta di mantenshon.[21] Na mart 2021, e filial di Bopec a deklará bankarota pasobra e no por a paga su debenan.[22] Na novèmber, un korte di Boneiru a dikta tokante e pago di 41.69 mion dòler pa e debenan atrasá di PDVSA.[23] Na mart 2023, un hues di Boneiru a ordená e destaho forsá di kombustibel for di e depósito di 1933 ku tabata kontené 371.790 bari di kombustibel situá den e zona di Kaminda Turistiko, den nortost di e isla, propiedat di e kompania Commerchamp CA, un filial di PDVSA (na balor di mas o ménos 18 mion dòler) ku no tin un lisensia di OFAC pa negoshá esaki, e destaho a wòrdu realisá pa un debe di 41.7 mion dòler ku e supsidiario debe komo honorario i interes di pago atrasá na Bopec.[24]
Kòrsou
[editá | editá fuente]Desde 1985, PDVSA i gobièrnu di Kòrsou tabatin un kontrato di hür pa e Refineria Isla ku un kapasidat di 335.000 bari di krudo, konstruí pa Royal Dutch Shell na 1919. Pa 2016, Kòrsou a eksigi pa PDVSA aporta un invershon di 15 bion dòler pa modernis’e pa por a prolonga e contract, pero si esaki no sosode, PDVSA lo keda afo. Na mei 2018, Korte Komersial di Curacao a outorisá ConocoPhillips pa pone beslag riba $636 mion na aktivo di Venezolano PDVSA.[25] PDVSA ta confrontá un krisis di exportashon pa motibu di e bahada den produkshon di krudo, posiblemente e kompania chines Guangdong Zhenrong lo maneha e refineria aki na fin di 2019[26][27] tin mas di un aña ta sufriendo severamente di e krisis na Venezuela. Gobièrnu di Kòrsou ta buskando un operadó nobo pa remplasá PDVSA i e sesamentu di e lease ta surgiendo komo esun mas probable. Sinembargo, PDVSA a logra finalisá e kontrato di hür pa un aña mas pa uso di almasenamentu, te ku desèmber 2020.[28] Riba 26 di ougùstùs 2020, PDVSA a wòrdu demandá pa $51 mion dor di e kompania petrolero di Kòrsou, doño di e Refineria Isla na Kòrsou pa inkumplimentu ku e kontrato di pago mensual akumulá for di fin di 2018.[29] E refineria di Isla ta inaktivo for di mei 2018 i PDVSA tin un kontrato di hür kaduká pa su kapasidat di almasenamentu di 15 mion bari den su 38 tanki i dos waf di karga, un 25 % di su depósitonan (9 tanki) lo wòrdu hür na e kompania petrolero SPS Drilling E&P, PDVSA a bin ta desokupá parti di su zeta wardá despues di e sanshonnan na 2020, miéntras ku su doño Korsou ta buskando un operadó nobo.[30] E kompania Kòrsou tin plania pa destaho e zeta wardá Petroleo di PDVSA pa regla algun debe laboral cu el a laga pendiente.Curazao tendrá que subastar petróleo para pagar deudas dejadas por Pdvsa. Banca y Negocios (2 yüni 2021).</ref> Riba 30 di augustus, a determina ku PDVSA ta obligá di paga Kòrsou un debe atrasá pa e hür di e Refineria di Isla, despues di a perde e apelashon den kual a priminti di paga 20 mion dòler pa aña na hür pa daño i perhuisio na momentu di terminashon di e kontrato i lunanan akumulá di hür, parti di e debe ei a wòrdu kobra direktamente dor di RdK, kontra e stòknan di zeta krudo i produktonan akabá, ku a wòrdu wardá na e terminal di Bullenbaai.[31] Un korte na Kòrsou a outorisá benta di akshonnan di e filial di Pdvsa: Propernyn ta un filial di PDVSA, ku ta manehá e akshonnan di Nynas pa kubri e debe no pagá na e kompania Korsou di 52 mion dòler, miéntras ku ConocoPhillips tambe ta drenta e espera di e likidashon di akshonnan ku a gana un demanda pa 10.000 mion dòler.[32] E filial di PDVSA tin te ku 31 di desèmber 2022 pa benta privá di su akshonnan.[33] Na aprel 2023, e refineria di Kòrsou na e isla di Kòrsou ta eksigí di PDVSA e pago di US$62.3 mion ku e debe pa e no-kanselashon di e servisio eléktriko dor di e kompania petrolero venezolano entre e añanan 2018 i 2019 i e demanda a keda gana den un korte di New York.[34] Na desèmber PDVSA a kontestá ku e lo regla su debe dor di suministrá kombustibel, Venezuela na òktober a proveé un oportunidat pa un akuerdo, despues ku Kòrsou a apelá na un korte di New York na 2020 pa enforsá un pago di 51 mion dòler di e debe akumulá te na e punto ei.[35] Na febrüari 2024, Curaçao Refinery Utilities (CRU) a bende kasi 500.000 bari di zeta di kombustibel propiedat di PDVSA ku tabata warda den e tankinan di Bullenbaai, ku tabata na oferta for di novèmber 2023.[36]
Fuente, nota i/òf referensia
|
Antilliaanse Verffabriek of AVF Paints ta un empresa na Korsou ku ta fabrika verf pa e merkado lokal i e otro islanan di Karibe Hulandes.
Historia
[editá | editá fuente]AVF a wordu funda 17 di november 1959 bou di nomber di ... Fundadonan tabata KoninkIijke Lak-; Fabrica di vernis y verf Molijn y Co. N.V. Fabriek van Compositieverven C.V., B.J. de Castro y Yiunan y S.E.L. Maduro y Sons N.V. Na 2014?, despues di un traspaso pa dononan nobo, el a kambia nomber ofisial pa Pintuco Curacao BV bij overname ?? Fundá na 1960, AVF Paints (Antilliaanse Verffabriek) i su kompania ruman Arvefa (Arubaanse Verffabriek) ta komprometé den entregá produktonan inovativo i di kalidat haltu na e industria di verf i revestimentu. Den un era di konsolidashon, ora mas grandi ta bira mas grandi i nòmbernan di marka ta parse di dominá, AVF Paints ta mantené su parti di merkado i base di kliente leal dor di fabriká e mihó kalidat di verf i revestimentu ku lo surpasá tur otro verf den nos klima tropikal duru i ku moda bieu “pueblo natal” servisio práktiko. AVF Paints ta bo eksperto di verf lokal.[1] Antilliaanse Verffabriek NV a wordu funda na Curaçao dia 30 di october 1959 door di KoninkIijke Lak-; Fabrica di vernis y verf Molijn y Co. N.V. Fabriek van Compositieverven C.V., B.J. de Castro y Yiunan y S.E.L. Maduro y Sons N.V. E fabrica cu tin 40 empleado actualmente ta sirbi 80% di e mercado domestico. Na 1972 a lanta un filial na Aruba, Arubaanse Verffabriek N.V.; actualmente 12 empleado y un cuota di mercado di mas o menos 50%.[2] Is op Curaçao opgericht 30 Oktober 1959 door KoninkIijke Lak-; Vernis- en Verffabriek Molijn en Co. N.V. Fabriek van Compositieverven C.V., B.J. de Castro and Sons en S.E.L. Maduro and Sons N.V. De fabriek met 40 werknemers bedient thans 80% van de binnenlandse markt. In 1972 is op Aruba een dochteronderneming opgericht, de Arubaanse Verffabriek N. V.; thans 12 werknemers en een marktaandeel van ca. 50%.[3] Founded in 1960, AVF Paints (Antilliaanse Verffabriek) and his sister company Arvefa (Arubaanse Verffabriek) are committed in delivering innovative and high-quality products to the paints and coatings industry. In an age of consolidations, when bigger gets bigger and brand names seem to dominate, AVF Paints maintains its market share and loyal customer base by manufacturing the finest quality paints and coatings that will outperform all other paints in our harsh tropical climate and with old fashion “hometown” hands on service. AVF Paints is your local paint expert. E febrika ta establese na Asteroienweg. E tin tiendan na Korsou i Aruba. (Arvefa)
Damen Shiprepair Curaçao (DSCu), antes Curaçaosche Dok Maatschappij (CDM), ta un empresa di eksplotashon di dòk i reparashon di barku ku ta establesé den Schottegat na Kòrsou desde 1958. E fasilidatnan i infrastruktura di e dòknan i waf ta propiedat di CDM Holding NV[4] , un kompania di gobièrnu di Kòrsou fundá na 1958. Desde 2017 DSCu ta hür i opera esakinan.
Historia
[editá | editá fuente]Curaçaosche Dok Maatschappij a wòrdu fundá na desèmber 1958 a base di un akuerdo entre Curaçaosche Petroleum Industrie Maatschappij (CPIM) ku su supsidiario Curaçaosche Scheepvaart Maatschappij (CSM) i e companianan N.V. Combinatie Pletterij Nederhorst, Dok- en Werf Maatschappij Wilton¬Feijenoord N.V. i Nederlandse Dok¬ en Scheepsbouw Maatschappij v.o.f.[5] Riba 1 di yanüari 1959 CSM a pasa e operashon di e dòknan pa Curaçaosche Dok Maatschappij. For di inisio CDM tabata e empresa di reparashon di barku mas moderno den Karibe i for di 1972 tambe esun mas grandi. CDM a kontribui grandemente na ekonomia di Antias Hulandes. Het totaal aantal eigen werknemers bedraagt circa 1.200.?? Den un reorganisashon grandi na 1962 e empresa ta tuma over e Reina Wilhelmina dok di NV Combinatie Pletterij Nederhorst i Beatrix dok di refineria Shell.[6] E ekspansion di su fasilidatnan i personal a kontinua te aña 1982, ora un reseshon a dal e mundu maritimo. Te fin di e dekada tabatin atrobe un subida den e aktividatnan.[7] Na 2015 e empresa hulandes Damen Shipyard Group a traha un waf di reparashon na Kòrsou pa e toubotnan, fabriká pa Damen, ku ta navega den Laman Karibe. Riba proposishon di gobièrnu di Kòrsou, e grupo tambe a tuma over dia 1 di febrüari 2017 e aktividatnan di CDM, ku den un forma kontrolá a bai fayit na ougùstùs 2016.[8][9] Bou di nòmber i maneho nobo e empresa a logra rekobrá un posishon den top na Karibe na 2018, ofresiendo un seri di servisio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño.
Dòknan
[editá | editá fuente]Den kurso di tempu a operá diferente dòk:
- Reina Wilhelmina: dòk flotante, 3000 dwt, 1926 -1980 (antes di NV Combinatie Pletterij Nederhorst)
- Juliana - dòk flotante, 4000 dwt, 1929-1946 (bendi na Surabaya)
- Beatrix- dòk kobá di 28.000 dwt, 192 meter largu (1943 - presente)
- Antilia: dòk kobá di 120.000 dwt, 280 meter largu (april 1972 - presente)
Banda di esei tin dos dòk flotante desde 2018.[10] Despues ku nan tabata defekto pa algun tempu a disidi pa saka nan por kompleto for di waf den kurso di 2024.[11]
Fuente, nota i/òf referensia
|
Damen =
[editá | editá fuente]- Desde 2017 Damen Shiprepair Curacao ta hür i ta eksplota e fasilidatnan i infrastruktura den waf di CDM di un kompania di gobièrnu funda na 1958, CDM Holding NV. [1] Desde 20?? propiedad di Antias Hulandes.
- Na 2016 CDM a wordu deklara fayit ku a wordu lanta na 2021 wegens gebrek aan baten.[2]
Na 2015 Damen a traha un waf di reparashon na Kòrsou pa e trailernan ku Damen a traha i ku ta bula den awa karibense. Riba 1 di febrüari 2017, riba proposhon di e Gobièrnu di Kòrsou, e Grupo tambe a tuma over e aktividatnan di CDM, ku den un forma kontrola a bai fayit na ougùstùs 2016.[3] Personal i material a pasa pa e kompania nobo Damen Shiprepair Curaçao (DSCu). E pianan flosante di e CDM lo ser remplasá durante di aña 2018 ku pianan mas grandi: pianan C lo bira 230 pa 45 meter i pianan D 108 pa 23 meter. E kantidat aki ta úniko den Karibe i Latino-Amerika.[4] Damen bouwde in 2015 een reparatiewerf op Curaçao voor de door Damen gebouwde sleepboten die in de Caribische wateren varen. Op voorstel van de Curaçaose regering nam de Groep op 1 februari 2017 ook de activiteiten over van de Curaçaose Dokmaatschappij (CDM), die in augustus 2016 gecontroleerd failliet was gegaan.[5] Personeel en materieel ging over naar het nieuwe bedrijf Damen Shiprepair Curaçao (DSCu). De oude drijvende dokken van de CDM worden in de loop van 2018 vervangen door grotere: dok C wordt 230 bij 45 meter en dok D 108 x 23 meter. Deze omvang is uniek voor het Caribisch gebied en Latijns-Amerika.[6]
- NOTES
Van ds zijde van de afdeling Public Relations" van de CPIM kregen wij het volgende bericht: De N.V. combinatie Plet terij--Noderhorst tezamen mol de Nederlandsche dok- en scheepsbouw maatschappij V.O.F, on do N.V. dok-on werf maatschappij Wilton-Feyenoord hebben in principe overeenstemming bereikt mei do N.V. Curacaosche Petroleum Industrie maatschappij en de N.V. Curacaosche scheepvaart maatschappij-, op grond waarvan hol thans door laatstgenoemde maatschappij geëxploiteerde Beatrix dok met bijbehorend scheepsreparatiebedrtjf als mode do bedrijven dor N.V. combinatie Pletterij-Nederhorsl binnenkort als oen bedrijf zullen worden geëxploiteerd door oen 'o stichten „N.V. Curacaose dok maatschappij". De nieuwe N.V. zal hierdoor beschikken over do grootste en modernste schoepsreparatie-faciliteiten in hot Caraibisch gebied.[7] In 2017, DAMEN Shipyards took over the facilities and invested heavily in infrastructure, as well as the upgrading and training of its workforce. With two large graving docks and two floating docks, cranes with capacities of up to 75 tons and more than 2,000 meters of repair wharves and fully equipped repair shops, DAMEN Shipyards is one of the largest and best-equipped ship repair facilities in the Caribbean. Er zijn twee gegraven dokken, namelijk het 30.000 dwt Beatrixdok, gebouwd door de Shell in 1942/1943 en het Antiliadok, groot 130.000 ton, in april 1972 officieel in gebruik gesteld door Gouverneur Leito. Het bedrijf heeft in belangrijke mate bijgedragen aan de economie van de Nederlandse Antillen, heeft tot 1982 voortdurend uitgebreid zowel in faciliteiten als in mankracht, maar is in 1982 getroffen door de recessie in de scheepvaart. Het totaal aantal eigen werknemers bedraagt circa 1.200. Door de moderne faciliteiten kunnen alle scheepsreparaties worden verricht. Het heeft technisch gezien in de internationale scheepvaartwereld een zeer goede naam. De Curaçaosche Dok Maatschappij beschikt behalve over de twee gegraven dokken ook over diverse reparatiekaden, dok- en kadekranen en modern ingerichte werkplaatsen.[8] Ter gelegenheid van de ingebruikneming van het grootste commerciële droogdok van het westelijk halfrond zal de post'administratie van de Nederlandse Antillen op 7 april 1972 een bijzondere frankeerzegel in de waarde van 30 cent uitgeven. Het ontwerp van deze zegel werd verzorgd door de heer Oscar Ravelo op Curacao. Op de eerste dag van uitgifte zullen de enveloppen uitsluitend gefrankeerd met deze zegel voorzien worden van een eerste-dag-stempelafdruk.[9] Overname per 1 februari 2017 door Damen Shipyard Group[10]
Fuente, nota i/òf referensia
|
Curaçaosche Dok Maatschappij N.V. is een dok- en scheepsreparatiebedrijf gevestigd in Curacao. Het kwam in december 1958 voort uit de combinatie Curacaos Petroleum Industrie Maatschappij (CPIM) en Curaçaosche Scheepvaart Maatschappij (CSM) en de N.V. Combinatie Pletterij Nederhorst, de Dok- en Werf-Maatschappij Wilton¬Feijenoord N.V. en de Nederlandse Dok¬ en Scheepsbouw Maatschappij v.o.f., waarbij op 1 januari 1959 het dokbedrijf van CSM overgedragen werd aan de N.V. Curaçaosche Dok Mij. Na 1972 e tabata e empresa di reparashon di barku mas grandi den Karibe. El a logra rekobrá un posishon den top na 2018, despues ku e grupo hulandes multinashonal a tuma over e maneho di CDM na 2017 pfresiendo servisio amplio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño. despues ku esaki a pasa pa e grupo hulandes Damen Shipyards na 2017. In 2017, global player Damen Shiprepair & Conversion took over the management of the Curaçao Drydock Company, established in 1959. Under the new name it will continue offering a full range of services in maintenance, repair, refit and conversion of vessels and offshore constructions of all sizes. Na 2017, e hungadó global Damen Shiprepair & Conversion a tuma over e maneho di Curaçao Drydock Company, establesé na 1959. Den e nòmber nobo e lo sigui ofresé un gama kompleto di servisio den mantenshon, reparashon, adaptashon i konvershon di barkunan i konstrukshonnan offshore di tur tamaño.
Pedro Pablo Medardo de Marchena (☆ 29 di yüni 1899]] na Kòrsou - † Kòrsou 29 di yüni 1899 i a muri 15 di mei 1968 na Boneiru, kaminda el a biba for di aña 1940 te na su morto. Kasi 30 aña el a biba na Boneiru, despues ku gobièrnu kolonial a pone prezu den kampo di konsentrashon pa motibu di su pensamentu revolushonario.[1] Medardo ta yu di un hudiu ku tabata biba na Kòrsou. Su mama tabata un dama koló skur di Kòrsou ku a kria Medardo. Su tata a sostené su edukashon kompletamente i tambe a rekonosé su yu, for di kua Medardo a haña e fam di su tata, Benjamin Abraham de Marchena. Medardo den e tempu ei tabata negoshante.
Guera
[editá | editá fuente]Durante di Di Dos Guera Mundial, den mei 1940, Gobièrnu Kolonial a disidí di kue diferente hende sospechoso i ku fam straño prezu. Aparentemente nan tabata un peliger pa estado. Entre personanan akí tabatin Fred Fischer fotógrafo, dòkter J. Benesch, tur dos nasé na Alemania i tambe Pader Paul Brenneker ku nan a kere ku el a nase na Berlin i tambe Medardo de Marchena. Medardo no pa motibu kaminda el a nase, pero si pa su pensamentunan ku nan a kategorisá komo peligroso i antikolonial. E tabata un di e promé personanan peligroso ku nan a arestá na Kòrsou., sospecha di ta simpatisá ideanan komunista i pro nazi. Aparentemente tabatin 2 otro Antiano mas den e kampo di konsentrashon na Boneiru, pero mi no a haña konfirmashon di esaki. Den dékada 20 Medardo de Marchena ta haña problema ku iglesia katóliko i asta tabata na punto di kuminsá un kaso den korte kontra iglesia katóliko. Medardo a publiká diferente artíkulo kontra mishon katóliko, i tambe kontra dominio hulandes. E tabata kier a habri wowo di nos komunidat kontra di dominio hulandes i tambe kontra katolisismo. Medardo a batisá i kasa katóliko i su yunan tambe el a batisá katóliko. Durante e lucha akí e ta laga un domi batisá su di 4 yu.
Publikashon
[editá | editá fuente]Na 1929 Medardo a publiká e buki “Ignorancia o educando un pueblo”, despues el a manda un karta pastoral i tambe artíkulonan ( entre pueblo i gobièrnu) den “De Onpartijdige” (1932– 1934). Ni e gobièrnu kolonial, ni iglesia katóliko por a imaginá ku Medardo lo a alkansá asina tantu hende. Den e publikashonnan akí e tabatin algun akusashon hopi serio. Por ehèmpel el a puntra ken tin falta, ku nos no tin nos mes hendenan den posishonnan haltu den komunidat, posishon ku ta nesesario pa duna nos hendenan mas rèspèt. Medardo a splika, ku ta: “hòmbernan blanku ku wowo blou ku ta parse hende muhé dor di nan manera di bisti, ku tin tantu Roma komo Hulanda komo nan patria. Ta nan ta kulpabel ku Kòrsou a keda tras, miéntras ku e poblashon di koló pa mas ku kuater generashon kaba ta gosa di abolishon di sklabitut”. Pedro Pablo Medardo de Marchena ta derá den e santana di Iglesia Protestant na Playa Boneiru. Revishon aktual di 15:57, 15 aprel 2026 Pending: Tragalus - Salario minimo - Barttholomeus Wouter Theodorus van Slobbe - Albert Kikkert - Florin karibense (aanvulling) - Yudansa pa desaroyo - Michelangelo Winklaar - PDVSA (aanvulling) - Antilliaanse Verffabriek - Francio Guadeloupe - Tula (aanvulling) - Medardo de Marchena (aanvulling) - Damen Shiprepair Curacao
- ↑ https://awemainta.com/wp-content/uploads/2024/03/BONERIANO-27-03-2024.pdf Bula Waya], Boneriano (27 di mart 2024)