Adi Martis

Di Wikipedia, e ensiklopedia liber
E articulo aki ta uza ortografia di Papiamento. Lo aprecia si por mantene e articulo aki na estilo di Papiamento.

Adi Martis
Dominio di idiomaHulandes Editá
Okupashonart historian, historiadó, conservator Editá

Adi Martis (☆ 1944 na San Nicolas)[1] ta un historiado, escritor y conservado Arubiano di arte.

Biografia[editá | editá fuente]

Martis a nace na Aruba y a muda pa Hulanda cu diescinco aña pa studia na Zeist.[1] Despues di finalisa su estudio como docente, el a studia na e Academie van Hoge Kunsten na Amsterdam. El a regresa Aruba na 1969 y a traha entre otro na Colegio Arubano como docente di arte. Despues di a traha tres aña den enseñansa na Aruba, el a bolbe Hulanda na 1972 i a studia historia di arte na Universidad di Utrecht, caminda el a wordo nombra como dosente na 1978.[2] Despues e tabata profesor di arte na Kunsthistorisch Instituut di Universidad di Utrecht te cu aña 2009.

Martis a promové na Universidad di Amsterdam na 1990 cerca Evert van Uitert riba e disertacion Voor de Kunst en voor de Nijverheid. Het ontstaan van het kunstnijverheidsonderwijs in Nederland. El a describi pa prome biaha den detaye e desaroyo di enseñansa di arte na Hulanda, partí di e base di e historia di e 'Kunstnijverheidsschool Quellinus' na Amsterdam, precursor di e 'Instituut voor Kunstnijverheidsonderwijs' (e actual 'Gerrit Rietveld Academie'). Den esaki, e tabata tin bista tantu riba e fundeshi social y politico como riba e concepto y metodonan di enseñansa profesional cu tabata e fundeshi di enseñansa di arte.

E ta publiká tokante ensenansa di arte, postmodernismo, primitivismo, fotografia (particularmente e cineasta y fotografo Hulandes Paul de Nooijer) y e region Caribense. Despues di su retiro su interes a cambia pa un bista mas amplio (cultural) historico, resultando den su buki Historia di Aruba te 1816 (2018). Na fin di 2001, Martis tabata curator di e exposicion ARTE "Di nos e ta" na Centro di Arte Visual na Rotterdam, ademas regularmente e ta duna charla tocante arte y historia.[3].

Publicacionnan (seleccion)[editá | editá fuente]

  • De geschiedenis van Aruba tot 1816. Van zustereiland tot imperium in imperio, Edam: LM Publishers, 2018.
  • Alles wat aesthetisch boeit : de collecties L.H. en J.F. van Baaren en D. Hannema. Catalogus Utrecht, Centraal Museum, 1993.
  • Voor de kunst en voor de nijverheid. Het ontstaan van het kunstnijverheidsonderwijs in Nederland, Amsterdam 1990.
  • (cu Rik Suermondt), Paul De Nooijer, Haarlem: Focus, 2007.
  • (cu Jennifer Smit), Arte Dutch Caribbean Art .Beeldende kunst van de Nederlandse Antillen en Aruba. Amsterdam : Royal Tropical Institute & Kingston, Jamaica : Ian Randle Publishers, 2002.
  • (cu Jan van Adrichem, red.), Stedelijk Collectie Reflecties, Rotterdam: nai010 uitgevers, 2012.
  • (cu Mieke Rijnders), Expressionisme en primitivisme in de beeldende kunst van de twintigste eeuw. Open Universiteit, Heerlen, 1998.
  • (cu H. Miedema y E. van Uitert, red.), Kunstonderwijs in Nederland, Nederlands Kunsthistorisch Jaarboek 30, Haarlem 1980.
  • "Het ontstaan van het kunstnijverheidsonderwijs in Nederland en de geschiedenis van de Quellinusschool te Amsterdam (1879–1924)". Netherlands Yearbook for History of Art / Nederlands Kunsthistorisch Jaarboek XXX (1979) 79-171.
  • ‘Van “tekenschool” tot “kunstvakschool”: de Rijksoverheid en het onderwijs in de beeldende kunsten van circa 1820 tot circa 1940’, den: Kamp, M. van der, P.G.J. Leijdekkers, J.L. Locher en J.B.H. Vierdag (red.), De Lucaskrater. Historie en analyse van en meningen over het beeldende-kunstonderwijs aan de kunstacademies in Nederland, Groningen 1984, p. 34–49.
  • "Particulier initiatief als overheidsbeleid. Victor de Stuers en de hervorming van het tekenonderwijs", Netherlands Yearbook for History of Art / Nederlands Kunsthistorisch Jaarboek, 39 (1988), p. 1-26.
  • "Philip Guston : de lotgevallen van een zonderlinge schilder", Kunstschrift 38, 2 (Maart-Apr 1994), p. 24-28.
  • "Beeldhouwerstekeningen, bestaan ze nog?", Kunstschrift 42, 3 (Mei-Juni 1998), p. 42-51.
  • "Een opvoeder verliest zijn greep : hoe het Stedelijk zijn voorhoedepositie kwijtraakte", Kunstschrift 39, 5 (Sept-Okt 1995), p. 39-43