Jean-Paul Charles Aymard Sartre (franses: [saʁtʁ]; ☆ 21 di yüni1905 na Paris - † 15 di aprel1980 na Paris) tabata un filósofo, dramaturgo, novelista, senarista, aktivista polítiko, biógrafo i kritiko literario franses. E ta konsiderá komo un di e figuranan mas prominente di filosofia i marksismo franses di siglo 20.
Sartre tabata un di e pensadónan klave di eksistensialismo (i fenomenologia). Su obra a ehersé un influensiá profundo riba sosiologia, teoria krítiko, teoria poskolonial i estudio literario, un legado ku ta sinti te awendia. Na 1964, el a risibí e Premio Nobel di Literatura, pero a rechas'é, argumentando ku semper el a nenga honornan ofisial i ku "un eskritor no mester permití su mes pa bira un institushon."
El a mantené un relashon habrí i intelektualmente riku ku e prominente filósofo feminista i eksistensialista Simone de Beauvoir. Huntu nan a reta e ekspektativanan kultural i sosial di nan époka, ku nan tabata konsiderá burges, i a buska un estilo di bida i pensamentu mas liberá.
E tenshon entre konformismo opresivo i spiritualmente destruktivo (mauvaise foi, literalmente, mala fe) i un forma auténtiko di ser tabata tema dominante di e promé obranan di Sartre, un tema inkorporá den su obra filosófiko prinsipal "Ser i nada" (L'Être et le Néant, 1943).[1] Pa un públiko mas amplio, Sartre a introdusí su pensamentu den e obra “Eksistensialismo ta un humanismo” (L'existentialisme est un humanisme, 1946), originalmente presentá komo un konferensia.