Chris Engels
Chris Engels | ||
---|---|---|
![]() | ||
Chris Engels ta hiba palabra na apertura di Museo di Kòrsou dia 7 di mart 1948
| ||
Informashon básiko | ||
Alias | Luc Tournier | |
Nasementu | 19 novèmber 1907 Rotterdam | |
Fayesimentu | 20 desèmber 1980 Willemstad | |
Informashon profeshonal | ||
Ofishi | eskultor, ilustradó, pintor, ilustrado, artista visual, kompositor, poeta | |
Famia | ||
Kasá | Lucila Engels-Boskaljon | |
Otro informashon | ||
Partisipante pa | Tentoonstelling Curacao, schilderend en geschilderd | |
Distinshon | Kabayero den Orden di Oranje-Nassau (1952) | |
dbnl-profil | ||
[Editá Wikidata] · [Manual] |
Christian Joseph Hendrikus (Chris) Engels (☆ 19 di novèmber 1907 na Rotterdam - † 20 di desèmber 1980 na Kòrsou) tabata un médiko, pintor, poeta, músiko i un pionero kultural na Kòrsou.
Biografia
[editá | editá fuente]Chris Engels a nase i lanta na Rotterdam i ta yu di Johannes Engels i Margaretha Tournier.[1] Su tata tabata prosedente di un famia empresarial ku tabata opera e restourant Grand Café Engels. Engels ta studia medisina na Leiden i ta establese su mes komo dokter-misionario na Kòrsou na 1936.[2]
Despues ku su promé kasá a muri den parto, el a kuminsá pinta.[4] Tambe el a skirbi poesia i komponé músika. Na 1940, el a funda e revista literario De Stoep, den kual e tabata skirbi tambe bou di e pseudónimo Luc Tournier (fam di su mama). E tabata un músiko kompetente i tabata toka piano durante konsiertonan ku e Orkesta Sinfóniko di Kòrsou.[3]
Na 1939 e ta kasá ku Lucila Boskaljon, kende tambe tabata artista. E pareha tabata eksponé nan obranan di arte tantu huntu komo individualmente na Kòrsou i den eksterior. Huntu nan tabatin kuater yu: 3 hòmber i un yu muhe.

Ku su suegro Rudolf Boskaljon Engels tabata kofundadó di Museo di Kòrsou na 1947 i a sirbi hopi aña komo su dirigente. Nan dos tabata aktivo pa hopi tempu kaba den e sirkulo di arte Curaçaose Kunstkring, ku tabata trese músikonan di afó Kòrsou i tabata organisá eksposishonnan di arte internashonal. E plan tabata pa krea un museo lider ku obranan di artistanan internashonalmente konosí na Kòrsou.[4] Entre e personanan invita na e isla tabatin Willem Sandberg, direktor di Stedelijk Museum Amsterdam, i na 1948 a organisa un eksposicion di obranan di arte di Vincent van Gogh. Un otro hulandes ku Engels a invitá, tabata e arkitekto i diseñadó di muebles Gerrit Rietveld, kende a diseñá un trapi pa Huize Stroomzigt, e residensia di e pareha Engels i e edifisio di Mgr. P.I. Verriet Instituut pa muchanan handicap, mientras el a supervisa e restourashon di Museo di Kòrsou.
Engels a fayesé dia 20 di desèmber 1980 a kousa di un aksidente di tráfiko. Na 1952 el a risibí un kondekorashon real komo Kabayero (ridder) den Orden di Oranje-Nassau.
Obra
[editá | editá fuente]- (CE) Het Curaçaosch Patroon (1948);
- Curaçao schilderend en geschilderd (1953);
- Pianostukken van Chris Engels (1957);
- A propos ponnie en paard (1963);
- Opgravingen te Malmok op Aruba, de kwestie Gigan (1970);
- Brieven aan een koerantier (1977);
- Het St. Elisabeth Hospitaal te Curaçao in West-Indië 1855-1972 (publiká postumo komo diss. 1981);
- (LT) Poëzie: Verzen en penitentie (1936);
- Kleine Curaçao Verzen (1941);
- Doffe Orewoed 1948, 1980);
- Conversatie voor de prauw (1954);
- Don Juan de dupe (1956);
- Dichter in New York (tradukshon di obra di Federico Garcia Lorca 1959);
- Kunst en Vliegwerk (1965);
- Bij de brand van Willemstad aan het werk aan ... brandvrijheid (1969);
- Corpulent en minuscuul (1972);
- De Man van Tortuga, schommelbekken, suiten van voortgezette spreekkamer (1973);
- Geen droom maar eeuwige verte (1977) -
- Proza: Damas van de eilanden (1975);
- De papegaaien sterven (1977).
Literatura
[editá | editá fuente]- Tien jaar De Stoep di H. Godthelp (West-Indische Gids XXXII, 1951);
- Luc. Tournier 70 di Cola Debrot i otronan (1977);
- Antilliaans literair logboek di Jos de Roo (1980).
- Chris J.H. Engels: Proeve van een dossier; Willemstad, Curaçao, 1997 di Aart Broek
- De Stoep; Chris Engels en de literatuur op Curaçao 1940-1951 di Jan de Heer (Volendam: LM Publishers, 2018)
Link eksterno
[editá | editá fuente]Referensia
|